Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vår andliga ooh konstuärliga odling — och i stället har han
blifvit en främling, som bor någonatädes i utlandet och till jal
plägar skrifva vackra versar i kalendrarne.
Snoilsky har en gång uttryckt sin önskan att kunna blifva
en folkets skald, att kunna forma dikten så enkel, att den trängde
ned till hyddans okonstlade barn. Hvilken kolaretro på
enkelheten! Den sökta enkelheten, sådan den t. ex. framträder i en
Wirséos tillgiorda religiösa diktning narrar ingen »hyddans son»
— på sin höjd herrar kritici. De breda folklagren vinnas
endast af den som kan känna med dem, röner sympati för deras
sitt att föreställa sig verlden, förstår deras dagliga kamp. Och
ir i våra dagar afständet för stort mellan den konstnärliga
lite-raturen och den stora massan, mellan denna och Snoilsky är det
himmelsvidt. Hans skapelser stå den stora mängden s& fjerran,
som om de komme fr&n en annan verld, som om de vore
upp-giifda bland ruinerna efter ejt gammalt tempel. Det är
naturligtvis af stor vigt för ett litet land som v&rt, att dylika
konstverk skapa*, men längre än till konstvän nerna ex professo tränga
de icke.
Dock — när allt kommer omkring är det kanske för
Snoil-skys diktning bäst som det är. Han har känt varmt för ett
politiskt förtryckt folk — i Polen, han har eldats till kamp mot
religionsförtrycket — i Italien, ooh helt säkert skulle han ännu
känna lika varmt — på samma afstånd. Det är de stora idéerna
som tilltala honom. I det praktiska lifvet, der demokratien och
fribetakärleken och hvad de allt heta dessa vackra idéer
uppträda med sina idealvingar fläckade af hvarjehanda jordisk smuts,
der räcker Snoilskys kärlek icke till. Sådana syntes honom ej
dessa fagra väsen i drömmen och han vänder bort sitt ansigte
med ett trefaldt: »jag känner eder icke.»
Ja, hvarför äro icke verlden och menniskoma bättre?
Det bästa julmarknaden gifvit oss, öfverhufvudtaget det
bista vår literatur på länge frambragt, är herr G. af Geijerstams
»Fattigt Folk», andra samlingen. Boken innehåller en skildring
af ett stycke konstnärslif frän Paris, »Utan pängar», lika
full-iodad till inneh&ll som framställningssätt, om man undantager
det något sentimentala slutet, der författarens medkänsla med
Kin bjelte spelat honom ett spratt. Den unge målarens båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
