Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roende pâ utförandet, men fyndigt och väl anordnadt. I
entréqvintetten har tenoren några lätta och lediga tonfall,
alldeles i karaktär med hans obekymrade, chevalereska väsen,
elägt som han tydligen är med lord Edvard Armel, f. d.
Georges Brown (Hvita frun). Qvintetten är ett äkta pariser*
fabrikat, hvadan den ock högeligen gouterats därstädes.
Jämförd med Bizets Carmen-qvintett, blir det just ingenting
qvar af Délibes, men utan slik förkrossande jämförelse gör
stycket ingen ledsam effekt, löper ledigt undan i flyende
takt och med delvis rätt pepprade harmonier. Att
intermezzokupletterna, som afhandla, den ena orienteus den andra
occidentens sätt att älska, äro skrifna alldeles lika
hvarandra, innebär ett misstag och en smaklöshet. Här kunde
Auber ha gjort något. Som de nu äro, kunna de uteslutas.
De äro obetydliga nog till det. Konversationstonen mellan
de engelska herrskaperna är lyckligtvis ej troget lokaliserad,
à l’anglais, utan dess bättre fransk, i små witziga uddar,
garnerade af ett sinnrikt och lifvande förstående
ackompagne-ment. Kontrasten mellan de indiska sagogestalterna och
herrar och damer från vår egen samtid och krets är litet
besk att smälta. Men då nu vår tids societet ej passar att
operiseras, måste ju hrr librettister från Indien hemta nödigt
operastoff, kompositören orientalisk kulör. Märkvärdigt är
dock, att vår tids på ämnen så strandsatta kompositörer ej
taga Indien helt och hållet, och ej blott några ingredienser
som Délibes här, eller Auber (le Dieu et la Bayadère, le
Premier jour du Bonheur) eller Adam (Si j’étais roi!) eller
Halévy och — Hallström (Jaguarita 1’Indienne). Richard
Wagner sades vara betänkt på att efter Parcifal öfverge
de germaniska folksagorna och egna sig åt sanskritliteraturens
briljanta hjeltar och hjeltinnor, hvartill han nog varit rätte
mannen. Men han dog, och ingen annan tycks vara född
dertill.
Körerna spela ingen stor sol i op. Lakmé. De
nämnvärda finnas i andra akten, att börja med torgscenen, som
dock ej kan jämföras mad Bizets hos oss tyvärr uteslutna,
pa hvilken den synes vara i hög grad kalkylerad. Första
motivet är godt, men kontramotivet och utläggningen sakna
tändande esprit. Deremot är den lilla hämndkören med
Xiealanthas solo ett lyckadt stycke, der musiken slipar
dol-karne, som gnistra likt eldtungor i mörkret och der
reli-gionsfanatismen fatt ett intensivt, glödande och mördande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
