Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck. Gudabildsprocessionen företogs under det
karak-terstiska motiv, som inleder den lilla ouverturen, bvilken
har sina melodier ur operan och sin orkestration från —
David, särdeles violinernas ideliga qvarstående på samma i
oändlighet upprepade ton, som bekant Davids ökenmotiv
och af honom i Le Désert användt med stor poetisk
åskådlighet.
Det descriptiva elementet innehåller i op. Lakmé ätven
balettmusik. Man käuner Délibes balettmusik. Han är ej
så stor melodist i genren som Auber eller Meyerbeer,
men han har rhytmen på sina fem fingrar och orkestern på
sina tio. Låt vara, att finesserna stundom öfvergå till det
hypereleganta, men onekligt är det, att pièces de ballet,
sådana som »Coppelia» och »Sybia» erbjuda, stå unika i
sitt slag. Afven t<akmé innehåller vackra prof på denna
Délibes stora förmåga, som in nuce manifesterar sitt
orkesterherravälde i den lilla poetiskt underbara melodramen,
helt fa instrument, helt få takter, men hur egendomligt
fint, hur rörande hängifvet och vekt! Det skildrar en
(måhända förälskad) stackars svart slaf, som vill gå i döden
för sin unga sköna herskarinnas kärlek — till en hvit.
Med Alis melodram äro vi inne på orkesterområdet,
som af Délibes behandlas med denna nästan öfveransträngd t
fina elegans, som vi ofvan betonat och hvari han som
alla den yngre franska skolans koryféer excellerar,
Mas-senet, Saint-Saïns, Lalo, Vidor, Guiraud, Joncières, och
uppslaget nog skedt genom Thomas samt Berlioz’
hvar-till återupplifvande efter många års skamlig glömska. I
Lakmé vandrar Délibes naturligtvis därjemte äfven med
sin orkester i Davids fotspår. Vi ha redan betonat ett
bevis derpå; fler kunde anföras, men han håller sig mest
inom sina kamraters sfer, hvad klangfärger och
klangmedel angår, hvilka stundom borde vara mer orientaliskt
stilenliga. Detta egnar sig dock ej så bra för Délibes
orkester, som helst vill vara idel silkessammet, idel mjukhet
och sötma och som aldrig skulle kuunat åstadkomma de
raffinerade och slagfardiga orkestereffekterna i en annan det
nya musikaliska Frankrikes orientoperor, Massenets
oför-tjent bortglömda »Roi de Lahore», som 1877 med Lasalle,
Salomon, Gailhard och mademoiselle de Resalér i
hufvud-rolerna upptogs på Grand Opéra och blef »expositionsopera»
året derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
