Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarfor jag säger er allt det der, då jag nu har den
olyckan att inte vara kand af er? Just derfor gör jag det;
ty nattens afundsjuka mörker beröfvar mig lyckan att urskilja
edra drag och sjelf visa mig for er — då måste jag ju söka
visa er hurudan jag är till sinnes, så att vi på något sätt
kunna blifva bekanta med hvarandra. Af samma skäl vågar
jag också be er, att drifva bort tiden med att prata den här
tråkiga natten.»
»Ni har ett besynnerligt sätt att be, min herre — när
ni talar så, är det inte längre möjligt att neka.»
»Jag är mycket tacksam, min nådiga, således jag.
»Min herre...»
»Förlåt mig, jag skall inte böija med mig sjelf. Som ni
vet sitter här ännu en tredje person. Han är äldre och
respektablare än jag och jag böljar derfor med honom.»
Förgäfves sökte jag öfvertyga honom om att han skulle
göra mig mycket förbunden, om han lemnade mig utom
räkningen — förgäfves. Han låt mig icke komma till orda.
»Denne tredje» — böljade han med höjd röst, så att jag
insåg fruktlösheten af mina bemödanden och visligen teg —
»som sitter här vid sidan om mig, till höger, heter Paul v.
Kåtai och är prest till yrket. *
»Mycket förbunden», sade den obekanta med ett halft
undertryckt skratt.
»Mycket förbunden», sade äfven jag, något obestämd L då
jag inte visste, om jag skulle skratta eller bli förargad.
»Se’n jag nu har presenterat min ärade reskamrat, tillåter
ni kanske, att jag öfvergår till min egen ringhet. Jag . . .»
»Men, min herre!.. .»
»Men, min nådiga, jag får be er vara god låta ir.ig tala
ut. Till all lycka hindrar mörkret oss blott att se hvarandra
inte att språka. Den, som har den lyckan att stå eller
rät-tare sitta inför eder, år en vacker ung man på 24 år raed en
fast inkomst af 3,000 gulden och fullkomligt oberoende, såväl
med hänsyn till hjerta som familjeförhållanden.»
»Min herre, ni missbrukar mitt tillmötesgående.»
»Förlåt, det är långt ifrån min afsigt, låt mig bara sluta.
Det kan se ut som om så vore, men det blott ser så ut.
Nattens mörker ger mig tillfälle att säga er saker som ni vid
dager sannolikt inte skulle bry er om att höra på. Ack ja,
natten är som en mask, under hvars skydd man känner 8ig
mycket mera fri och otvungen. Alen till saken. Således...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
