- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
575

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gick, bärande den i handen, omkring gafveln och uppfor en
mindre trappa.

En ung kvinna i tarflig herrskapsdrägt, men med
an-sigte som en bondflicka stod inne i köket och bakade
hvetebröd. Hon hade en hvit duk omkring hufvudet, och
hennes armar voro bara långt öfver armbågen.

— Lina! ropade hon, när lanasstrykaren trädde in.

Vandraren stannade i förstugan, till hvilken dörren stod

öppen. Han bugade sig klumpigt och blef röd, tänkte säga
något oro, att han ej ville göra henne något ondt, men kom
sig icke för. Han såg, att prestfrun blef rädd, när han
kom, och det stack honom. Han blef förlägen och
stammade något om, att han var hungrig.

— Lina ropade frun åter, denna gång med otålig stämma,
och såg sig ängsligt omkring.

Dörren öppnades, och en fräknig tjänstflicka kom
inrusande. De båda q vinnorna betraktade nyfiket främlingen.

— God dag, sade prestfrun, sedan hon hämtat sig. Tag
fram litet mat och gif honom, Lina. *

Det blef en aftonmåltid, ty den unga prestfrun var
god-hjertad och vänlig. Hon var endast rädd för att vara
ensam med en karl, som hade sitt hemvist på landsvägarna.
Lina satte fram fisk, som var öfver sedan middagen, och
prestfrun lade till två farska bullar af baket. Vandraren
åt och blef mätt. Han glömde bort den känsla, som
kommit öfver honom vid inträdet, och frågade, om han icke
kunde fa tala vid pastorn.

— Kyrkoherden, rättade frun leende.

Lina försvann för att hemta besked, och en stund
der-efter gick vandraren åter öfver gården, denna gång fram till
stora trappan. Gossarna höllo åter upp med sin lek, och
när landsstrykaren försvann in i förstugan, tittade två
nyfikna ansigten in genom dörrspringan för att se, hvad den
trasiga karln ville pappa. Men kyrkoherden tog honom med
in i sitt rum och stängde dörren.

Han var en bredaxlad, undersätsig karl med små, gråa
polissouger; hela ansigtsläggningen och utseendet i öfrigt
påminde om en välmående bonde. Endast den slätrakade
hakan och glasögonen upplyste om, att han tillhörde det lärda
ståndet.

Vandraren stannade på mattan vid dörren och såg sig
skyggt omkring i detta rum med dess hvita gardiner, stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free