Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r&de, icke ekeptiker, icke indifferent, icke nihilist, utan en positiv
förkunnare, omflyttare, upp och nedvändare, nybildare, värded ao are,
sättande sin stolta barm mot en under tvåtusen &r petrificerad
värdsättningskodex, en Napoleon inom den andliga verldsordoingen,
den nye, förnäme, starke Hamlet, som icke blott vet sig vara
utsedd till att vända den skeftvridna tiden rätt igen utan som
tillika vet sig ega kraft dertill. Han är i allt — som stilist,
som skald, som moralgenealog — att förlikna vid en af dessa
stormdagar tidigt på året, då himlen och jorden sopas rena, på
årets lördagsafton, till vårens söndag, då solvärmen skall göra den
jungfruliga jorden lefvande.
Det nya literära Tyskland arbetar sedan ett par år på att
framdrifva en tysk vitterhet — enkannerligen dramatisk — i den
franska naturalismens liknelse. Berlin är alldeles särskildt
hufvud-sätet för denna rörelse; helt naturligt för öfrigt, då den preussiska
erkenykterheten torde vara det enda befryndade elementet i den
tyska anden till Galliens objektiva nutidsdiktning. En »Freie
Bühne» har upprättats, tidskrifter grundats, en oförtruten
propaganda satts i gång inom dagspressen. Lärde literaturidkare,
såsom d:r Brahm och d:r Schlenther ha stält sig i spetsen; unge,
dugande krafter ha sällat sig till den nya rigtningen och vuxit
fram under densamma, en kritiker af rang som Herman Bahr,
en dramatiker af rang som Gerhart Hauptmann. I sio
hittillsvarande ensidiga, inskränkta, slafviskt och mekaniskt imiterande
form har denna objektiva naturalism säkerligen ingen framtid:
det är en gallisk blomma, omsatt i tysk jordmån, och det torde
näppeligen vara ur den markiska sanden som den nygermaniska
diktningen kommer att framväxa. Man kau icke ens förutspå
denna importerade och något artificielt uppdrifna naturalism så
pass mycket trefnad som hemma i Skandinavien, hvarest stora
snillen omstöpte den i personlighetens form; den blir en förskola,
ett genomgångsstadium i ännu högre grad än hos oss. Man
drager i falt under Ibsens namn; men uridealet och högsta
principen härstamma i sista hand från Frankrike.*
Mellan dessa begge poler i det nutida Tysklands kulturlif
finnes ingen öfvergång, ingen förmedling. Nietzsche existerar
icke för Ung-Tyskland, — eller har åtminstone icke gjort det
ända intill allra sista tiden, liksom öfver hufvud taget hans verk*
samhet, såsom fordom en gång Schopenhauers, lemnats alldeles
opåaktad i hans eget hemland. Icke heller kan den närmaste
kulturutvecklingen anknyta sig omedelbart till någondera såsom
vid en utgångspunkt: Nietzsche är som en hafsflgel öfver de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
