Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra näbbmöss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedsläppte en del maskar, gaf hon sig ingen ro, så länge
någon mask fanns kvar, och det dröjde ej många
timmar, förrän alla maskarne voro uppätna.
Vore näbbmusen stor, skulle hon vara ett förfärligt
rofdjur. Knappast några andra djur visa en sådan rofgirighet.
Det är underbart nog, att ett djur, som ej ett par
timmar kan undvara föda, och som är hänvisadt att
lifnära sig af andra djur, särskildt om vintern kan finna
tillräckligt med födoämnen. Näbbmusen ligger dock ej
i dvala. Vintern må vara aldrig så stark, hon är dock
i rörelse och sträfvar natt och dag tätt under jorden eller
på dess yta för att lifnära sig. Ej sällan, äfven under
stark köld, gör hon en titt upp på snön, där man ofta
ser hennes spår, och när snön om våren smälter bort,
ser man äfven de gångar därunder, som hon under
vinterns lopp har begagnat.
Näbbmössen lefva i engifte. När våren nalkas, para
de sig och bygga i sina underjordiska gångar af fin
mossa eller grässtrån ett rätt vackert bo, hvari honan föder
ända till 10 ungar. Jag har dock i de få bon jag
undersökt endast funnit 5—6. Ungarne äro vid födseln nakna,
blinda och döfva. När jag gräfde upp ett sådant bo,
öfvergaf modern ungarne och återvände ej vidare till dem.
Förgäfves väntade jag länge vid det blottade boet, men
hon visade sig ej.
Det är gifvet, att ett djur, som för ett så
undangömdt lefnadssätt, ej är lätt att iakttaga i fria naturen.
Jag vågar därför hysa den förhoppning, att de
iakttagelser jag kunnat göra skola vara af något intresse.
Jag promenerade en gång en vacker sommarmorgon
i en furuskog helt nära Upsala. Helt tyst och
långsamt, lyssnande till skogens olika ljud, vandrade jag
fram på den mossbeklädda marken. Plötsligt hörde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
