Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nattskärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synas när det sitter, äro till färgen mycket lika de
föremål, hvarpå fjärilarne pläga hvila. Sålunda äro
bakvingarne hos många fjärilar bjärt färgade, så att djuren
under flygten lysa i brokiga färger. Så snart de sätta
sig, döljas de brokiga bakvingarue under de främre, och
fjärilen liknar i hög grad den trädstam eller sten, hvarpå
han slagit sig ned.
I likhet med andra nattfåglar för nattskärran ett tyst
och obemärkt lif. Om dagen ser man henne endast
undantagsvis. Upptäcker man henne då på hviloplatsen,
skall man, som jag redan sagt, finna henne liggande längs
en gröfre trädgren, på en sten eller på marken, och hon
är då, för oss, som betrakta henne från sidan, tämligen
lätt att se. För roffåglarnes blickar, ofvanifrån, är hon
helt säkert vida svårare att upptäcka. Hon ligger där
med tillslutna ögon tryckt mot sin gren, men hennes
sömn är lätt, hennes hörsel fin, och när vi nalkas, märker
hon det långt innan vi se henne. Ju närmare vi gå henne,
ju mer öppnar hon sina ögon, och när dessa slutligen
äro helt öppna, flyger hon lätt och ljudlöst bort för att
snart åter sätta sig till hvila.
När natten inbryter vaknar nattskärran till lif.
Hanen, som skiljer sig från honan genom en stor, rund, hvit
fläck på vingpennorna och en dylik på yttre
stjärtpennorna, utför då riktiga flygkonstgrepp för att tjusa sin
hona. Fram och åter svänger han omkring henne, höjer
sig öfver henne, böjer vingarne starkt uppåt och faller
som en fallskärm ned öfver den sten e. d., på hvilken
hon sitter, hvarvid båda två, hvarje gång han närmar sig
henne, låta höra ett svagt smackande läte. Slutligen
sätter han sig på en gren, böjer hufvudet uppåt, blåser upp
struppartiet, så att dess fjädrar stå rakt ut, och låter sin
underliga kärlekssång ljuda vidt omkring. Denna sång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
