- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
140

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågellif i grottor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trakta grottornas svarta öppningar. Ofta sågo vi dufvor
komma flygande, och det var en sann ögonfägnad att se
dessa skickliga flygkonstnärer, när de med ilande fart
och orörliga, uppåtböjda vingar från höjden öfver
bergkanten däruppe sänkte sig ned till sina dystra boningar.
Raka som ljus, med flämtande strupar sutto
skarfvarne flockvis på bergafsatserna. Fågellifvet var eljes ej
synnerligen rikt. Här och där i bergen bodde tobisgrisslan
(Uria grylle), hvilka, svarta med sina hvita vingspeglar
och korallröda fötter, hvilade sig på utsprången i berget.
Äfven af tordmulen och sillgrisslan funnos åtskilliga små
kolonier, och flockar af dessa fåglar syntes sträckande
ute öfver sjön, där de ilade fram som pilar tätt öfver
vattnet, de flesta styrande färden bort mot sina hem på
Orkney-öarne. Svarta, som dessa alkfåglar lysa, när de i
sin mörka sommarskrud flyga fram längs hafsytan,
utgjorde de en skarp kontrast till de bländhvita sulor, som
på omkring 15 — 20 meters höjd öfver sjön flockvis
sträckte förbi.
Naturen blef mer och mer ödslig, och hafvet tycktes
fattigt på djurlif. Det finnes uppgifter om att sälar skola
i stort antal påträffas vid denna kust och stundom äfven
uppehålla sig i grottorna. Förgäfves spejade vi dock
efter dessa så väl som efter andra hafsdäggdjur.
Några få småfåglar kretsade fram längs efter kusten,
och den bland dem talrikast representerade arten fann jag
vara den jag minst hade väntat finna, nämligen den
eljest sydliga, brunhufvade skrattmåsen.
När vi mot aftonen återvände, kastade solen sina
sista strålar på de högt öfver hafvet hägrande
Orkney-öarna, hvilkas murliknande branter tedde sig som höga
ruiner.
Snart styrde vår lilla farkost in i den lugna hamn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free