- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
520

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinterdag i skogen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där stodo deras spår tydligt aftryckta, men där snön var
djup, hade de plöjt sig en väg genom den.
Plötsligt upphörde barrskogen, och jag inträdde i en
liten björkdunge. Som hvitklädda brudar stodo träden
här med sina rimhöljda, fina kvistar mjukt hängande ned
kring deras kronor, och i de närmast slätten stående
björkarna sutto flera präktiga orrtuppar, hvilka i sin
blåsvarta dräkt stucko bjärt af mot de i hvitt inhöljda
träden. De präktiga fåglarne sågo mig redan. De sträckte
sina halsar, vände oroligt på sig, som ville de fråga
hvarandra, om ej tiden var inne att fly, och så flögo de med
ett svagt buller bort, under det rimmen som lätt snö
föll ned från de af fåglarnes rörelser lätt gungande
trädtopparna.
Jag hade framför mig en liten slätt, öfver hvilken
några kråkor styrde färden från skogsbygden mot Upsala
stad. Det af solen upplysta, i rödt och gult skiftande
snöfältet närmast inför mig sluttade ned mot Hågaån
och stack bjärt af mot det af skogen beskuggade, åt
motsatt håll sluttande, blåvioletta fältet på åns andra sida.
Där bakom reste sig Haga barrskog, ståtlig att skåda,
då den i snö inhöljda, buskbeväxta ås, på hvilken de
yttersta träden stå, ej kunde märkas. Detta höjde skogens
utseende, hvars träd hägrade öfver slätten som riktiga jättar.
Vadande i djup snö öfver fältet och ån gick jag
in i skogen, kröp genom täta, snöhöljda snår och
uppför höjden. Där uppe hade en hare trajat. Han hade
tydligen sitt hem på åsen, och hans spår stodo fram och
åter i alla riktningar. Vid en fälld asp hade han intagit
sina måltider, och han hade gjort det mer än en gång,
därom vittnade de väl afgnagda kvistarna. Jakttiden var
slut för året, och haren kunde sofva trygg, där han satt
någonstädes i en buske.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free