Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att man försonar Gud med sådant. Tror du, att
något människolif, hur rent det än må synas i våra
ögon, kan bestå inför den helige. Hvad Han fordrar
det är tro — tro och kärlek — och det är just hvad
som fattas henne.»
»Och det tror du, att du kan skänka henne»
sade Tea gråtande af ångest och förtrytelse. Hon
höll fast i dörrlåset för att hindra honom att gå in.
»Låt mitt eget samvete fa afgöra detta», sade
han och lade sin hand på hennes för att taga den
bort från låset. Han var blek och det strömmade
tårar till hans ögon. »Tror du inte, att jag ville
skona henne —» framstammade han med skälfvande
läppar.
Tea hade aldrig förr sett honom visa så mycken
vek känsla; hon släppte låset och gick åt sidan. Han
gick in och stängde dörren efter sig.
Ellinor märkte genast hans upprörda utseende.
Hon såg på honom med en klar, vidöppen blick och
sade:
»Skall jag dö nu?»
Han satte sig på sängkanten och då han märkte
att hon låg i en begynnande frysning lutade han sig
tillbaka mot kuddarna, omslöt henne med sina
armar och lade hennes hufvud mot sin axel — på det
sättet brukade han ibland lyckas att mildra
frossanfallet.
Hon upprepade sin fråga, denna gång med lägre
stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
