Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bredvid detta rum hade Arla ett litet kabinett, där
hon brukade draga sig tillbaka när hon ville vara
ensam. Hennes man hade en jul öfverraskat henne
med en vacker, perlfärgad möbel i rococco, hvilken
han sedan låtit kläda med blekt rödgult siden.
Detta rum var nu afstängdt och möblerna öfvertäckta.
Men en eftermiddag stod hofrättsrådet ensam
därinne och hade dragit upp rullgardinen så att ljuset
föll in; han stod framför den lilla pulpeten med
mes-singsbeslagen, där hon brukade förvara sina bref, och
såg på det stora kopparsticket på väggen ofvanför,
som förestälde Rib.eras martyr och som han gifvit
henne, då de voro förlofvade, emedan han tyckte
att den bedjande Marias ögon liknade hennes. Dé
knäppta händerna, de upplyfta ögonen, den
smärtsamma dragningen på läpparna — var det inte hon
själf, som stod där framför honom och bönföll honom
att befria henne från det band, med hvilket hon
frivilligt bundit sig vid honom och som nu var henne
ett förhatligt tvång? Hur hade hon kommit till att
afsky honom så? Hur var det möjligt — utan en
missämja, utan ett ovänligt ord? Var hon en martyr
och han hennes bödel, till hvilkens förbarmande hon
nu vädjade. Hvad rätt hade hon att se på honom
på detta bedjande sätt — var ej tåren i dessa ögon,
dessa hopknäppta händer en skymf mot honom?
En sakta knackning på dörren — den öppnades
och statsrådinnan trädde in. Hans första känsla var
blygsel öfver att blifva sedd härinne, han tänkte ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
