Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i konstnärskretsar, hur hade hon icke vuksit upp med
känslan af att det egentligen var kring konst och
skönhet, som hela lifvet vände sig. Hur var icke
konsten kärnan i alt, skönheten lifvets enda sanna,
verklighet, alt annat lågt och intresselöst.
Och med ett sådant förflutet, med en sådan
utveckling, skulle hon gå och blifva hustru åt en man,
hvilken lefde som bonde i en instängd fjällbygd utan
kommunikationer, med ändlöst långa vintrar i ett dödt
snölandskap!
Det var ju omöjligt, vanvettigt. Hon kunde
aldrig bli hans hustru. Men skiljas från honom nu,
så plötsligt!
Där kom ångbåten. Det var med den hon
skulle fara.
Hon fick hjärtklappning och en sådan vånda
under bröstet, att hon hade svårt att andas.
Hvarför skiljas redan nu? Ännu var det sommar
med långa dagar och ljusa nätter, ännu kunde hon
ju lefva tillsammans méd honom några veckor, ensam
med honom, undangömd för verlden. Hvarför skulle
de ej vara lyckliga så länge de kunde? Hvad stod
emellan dem, hvad hindrade dem att tillhöra
hvarandra — för en tid!
Det var endast denna fruktan att blifva bunden,
som hittils hållit henne tillbaka. Men nu var hon
ju bunden i alla fall, hvad hjälpte det henne, att hon
kunde säga: jag har ingenting lofvat, ingenting gifvit.
Jag kan gå, när jag vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
