Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kunde ju i alla fall icke gå. Sorgen i detta
ungdomsfriska ansigte band henne, känslan af att det
dock var dåraktigt att visa lyckan från sig, när den
stod vid dörren och klappade på, band henne —
längtan att åter se hans ögon lysa upp i kärlek och
lycka band henne — tusen starka trådar bundo redan
hennes väsende vid hans.
Hon var inte längre fri att lemna honom, när
hon ville, ty då skulle hon ju gå i denna stund.
Ång-pipan hvisslade, folk strömmade ombord. Men hon
stod orörlig kvar vid fönstret.
Hon var redan hans, hon saknade redan kraft
att slita sig lös. Hvarför då icke stanna — stanna,
så länge sommaren varade?
Sedan, när vintern kom, då ville hon fly med
flyttfoglarna tillbaka till sitt egentliga hemland i
södern. Men icke nu, icke nu! Hvarför handla så
grymt både mot sig själf och mot honom?
Skilsmessan kunde ej blifva svårare då än den
vär nu. Och då skulle de åtminstone ha varit fullt
lyckliga en tid och ha ett helt och rikt minne att
lefva på.
Nu drogs landgången in, ångbåten satte sig i
rörelse. Man viftade ombord och på bryggan.
Falk syntes ej till. Han hade således ämnat
låta henros resa utån afsked.
Sedan ångbåten var ur sigte, gick Ulla ned igen
och frågade portvakten efter Falk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
