Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
att »hans tungas band var löst» i fullaste måtto. På
jorden hade han aldrig kunnat tacka och prisa sä som
han hade velat; men nu kunde han det. Och han
började »ropa med hög röst», instämmande i den otaliga
helgonskarans jubel: »Honom, som älskar oss och som
återlöst oss från våra synder med sitt blod, och gjort
oss till konungadöme, till präster åt Gud och sin fader,
honom vare ära och makt i evigheters evighet!» ...
Under det lifligaste intryck af denna härlighet
uppvaknade nu d:r Doddridge. När han märkte att allt detta,
som han sä lefvande förnummit, endast varit en dröm,
började han af saknad bittert gråta. Men då hörde han
en sakta röst säga: »Gråt icke! Allt hvad du sett och
hört, och ännu långt mer därtill, skall snart blifva dig
gifvet. Haf nu blott mod att tåligt lefva och uthärda
en liten, liten tid till, så kommer din Herre snart.» —
Och Herren dröjde icke länge. Några månader
därefter fick Doddridge singå i sin Herres glädje».
Men redan dagen efter sin dröm började
Doddridge att uppteckna denna, medan han ännu hade den
i friskt minne. Den blef hans efterlefvandes dyrbara
arf. Och den har sedan dess varit till uppmuntran och
välsignelse för tusenden af kristna i skilda länder, med
samma nöd här i främlingslandet, men ock med samma
hopp för evigheten.
»Den som öfvervinner, skall allt detta få äga!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
