Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sup i kroppen, så kan man sova var som helst ...
- En lika aktningsvärd som enkel uppfattning! berömde
ryttmästaren.
Simtsov teg en stund och förklarade sedan att han nog
skulle kunna reda sig bättre än de andra eftersom han var
så omtyckt av kvinnorna. Och gubben ljög verkligen inte
- han hade alltid ett par tre kärestor bland de
prostituerade, vilka turades om att underhålla honom ett par dagar
i taget med sin knappa förtjänst. De slog honom ofta,
vilket han bar med stoiskt jämnmod, särskilt som de aldrig
gjorde det så hårdhänt, kanske därför att de tyckte synd
om honom. Han var en stor vän av det täcka könet och
påstod alltid att kvinnorna var orsak till alla olyckor som
hade drabbat honom i livet. Också hans kläder, som alltid
var omsorgsfullt lagade och snyggare än kamraternas,
förrådde en don Juan. Han satt nu på marken bredvid
dörren till härbärget mitt bland kamraterna och berättade
skrytsamt att "Rättikan" redan för längesedan hade
föreslagit honom att flytta till henne, men han ville inte överge
"kompaniet".
Man hörde på honom med intresse och inte utan en viss
avund. "Rättikan" kände de alla - hon bodde inte långt
därifrån, vid foten av berget, och man visste att hon
nyligen hade suttit inne ett par månader för andra resan
stöld. Hon var före detta barnpiga, en stor och tjock
bondflicka med koppärrigt ansikte och ett par mycket vackra,
fast ständigt av ruset omtöcknade ögon.
- Ser man på den gamla satan! svor "Avskrädet" i det
han mätte den självbelåtet leende Simtsov med blicken.
- Och varför tror ni att de är så förtjusta i mig? Jo,
därför att jag förstår att anslå de rätta strängarna i deras
hjärtan.
- Hur så? frågade Kuvalda.
- Jag kan få dem därhän att de tycker synd om mig.
Och när ett kvinnfolk väl tycker synd om nån är hon
istånd att skära halsen av honom av medlidande. Om jag
gråter och jämrar mig och tigger henne att hon ska döda
mig så har hon genast förbarmande med mig och knäpper
till...
- Jag skulle också vilja knäppa någon, inföll Martianov
i beslutsam ton med sitt vanliga svårmodiga leende.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
