Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Vad står på? frågade ryttmästaren förargad, ännu
halvsovande.
- Att han är död... det måste anmälas.
- Att vem är död?
- Vårt lärdomsljus, vetja...
- Filipp? Ack ja...
- Har du glömt det?... A, skäms! sade Tjapa
förebrående.
Ryttmästaren reste sig, gäspade högljutt och sträckte
på sig så att det knakade i lederna.
- Nå, så gå och anmäl det då...
- Jag går inte... vill inte gärna ha med dem att göra,
sade Tjapa vresigt.
- Så väck diakonen då... han kan gå ... Jag ska gå och
kasta en sista blick på vår vän Filipp.
- Ja, det är rätt... Åhoj, diakon, vakna!
Ryttmästaren gick in i härbärget och ställde sig vid den
dödes fötter. Denne låg rak och stel med vänstra armen
över bröstet och den högra utsträckt som om han måttade
till ett slag. Kuvalda satte sig på britsen vid vännens fötter
och försjönk i stilla grubbel - det var ju tre år söm de
hade kamperat tillsammans. Tjapa kom in med huvudet
framåtskjutet likt en bock som vill knuffas. Han satte sig
på den andra sidan bredvid den döde, blickade in i hans
bleka anlete som såg så stilla och allvarligt ut med de hårt
slutna läpparna och sade med sin hesa stämma:
- Ja... nu är han död... Och jag ska också snart dö...
- Det är på tiden för dig, anmärkte ryttmästaren
dystert.
- Ack ja, det är på tiden, instämde Tjapa. Också för dig
vore det bäst att dö... det är i alla fall bättre än det här ...
- Eller kanske sämre! Hur vet du att det är bättre?
- Sämre kan det aldrig bli. Dör du så får du med Gud
att göra... här går du bara och har trassel med
människorna - människorna, vad är de?
- Ah, seså, skrävla inte, avbröt Kuvalda honom retligt.
Länge satt de där i det skumma ödsliga rummet vid den
döde kamratens fötter. Då och då kastade de en blick på
honom, så försjönk de åter i sitt tysta grubbel. Slutligen
frågade Tjapa:
- Tänker du låta begrava honom?
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
