Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett fem års barn inför henne. Men ändå övergav jag
henne ... för mitt svårmods skull! Det var som om något drog
mig därifrån... "Farväl, Vera Michajlovna", sa jag, "och
förlåt mig." - "Farväl, Sasja", sa hon. Och så - en konstig
varelse var hon - så sköt hon upp ärmen på mig ända till
armbågen och satte tänderna i köttet på mig så att jag var
färdig att skrika till. Hon bet nästan loss en köttremsa...
armen värkte i tre veckor efteråt, och det syns ett märke
ännu...
Han blottade sin starka, vita och vackra arm och visade
mig den med ett godmodigt och sorgset leende. Helt nära
armbågen syntes ett tydligt ärr - två halvcirklar som
nästan möttes i ändarna. Konovalov såg på det och skakade
leende på huvudet.
- Den konstiga varelsen, sade han, hon bet mig till
minne.
Jag hade redan förut hört liknande historier. I varje
barfotalasses förflutna spelar en ’köpmansfru" eller
"förnäm adelsdam" en framträdande roll, och sagda
köpmansfru eller adelsdam blir nästan alltid genom de otaliga
varianterna i skildringarna av henne till en fullständigt
fantastisk figur, som i sig förenar de mest stridiga fysiska
och andliga egenskaper. Om hon idag är blåögd, elak och
munter, så kan man vänta att om en vecka få höra henne
beskrivas som svartögd, god och hjärtnupen. Och vanligen
talar barfotalassen om henne i skeptisk ton med en massa
detaljer som är ägnade att nedsätta henne i åhörarens
aktning.
Men den historia Konovalov berättat väckte inte
samma misstro hos mig som dylika historier brukade göra.
Den lät sanningsenlig och innehöll enskildheter som var
mig obekanta, såsom att hon läste högt för honom och
satte epitetet barn i samband med Konovalovs väldiga
kämpagestalt.
Jag föreställde mig den smidiga kvinnogestalten som
låg och sov i hans armar med huvudet lutat mot hans
breda bröst - det var en vacker tavla som ännu mer
övertygade mig om sanningen i hans berättelse. Slutligen var
den vemodiga och ömma ton, med vilken han berättade
sina hågkomster av "köpmansfrun", ett undantag från
regeln. Den äkta barfotalassen talar aldrig i en sådan ton
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
