Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonerna övergick i falsett som alltid när hantverkare
sjunger. Han stödde kinden mot handen och föredrog
känslofullt sina vemodiga bitar med halvslutna ögon och
ett ansikte som var blekt av sinnesrörelse. Åtta blossande
uttryckslösa ansikten stirrade på honom, och endast ibland
hördes mummel och snörvlingar. Konovalovs stämma
vibrerade och snyftade och stönade, och det var en
bedrövlig syn att se denna präktiga människa sitta där och
sjunga sin sorgliga sång.
Den tunga källarluften, de svettiga druckna ansiktena,
de två osande fotogenlamporna, de av smuts och rök
svarta väggarna, jordgolvet, det halvmörker som rådde i
krogen - allt detta gjorde ett hemskt och sjukligt fantastiskt
intryck. Det var som om en klunga levande begravda
firat gästabud nere i gravvalvet och en av dem sjungit sitt
sista farväl till himlen innan han dog. En hopplös sorg,
en stilla förtvivlan, ett oändligt svårmod ljöd ur min
kamrats sång.
- Är Maksim här? Vill du bli min fänrik? Kom, broder!
avbröt han sin elegi och räckte mig handen. Jag är alldeles
färdig, broder... Min krigarskara har jag samlat... där är
den... och ännu fler ska komma... Vi ska nog få folk ...
det går som en dans! Pila och Sysojka ska vi också kalla
på... och traktera dem varenda dag med gröt och
kalvstek ... blir det inte bra? Kommer du med? Ta med dig
dina böcker också... du ska läsa för oss om Stenka och de
andra... Ack, min vän, jag är så sorgsen till mods, så
sorgsen, så so-orgsen...
Han slog av alla krafter knytnäven i bordet så att glas
och buteljer skallrade, och dryckesbröderna, väckta ur sin
dvala, fyllde krogen med vilt skrål.
- Drick, gossar! skrek Konovalov. Drick! Och var
glada ... ge fan i allting annat!
Jag gick ifrån dem men stannade en stund utanför på
gatan och hörde hur Konovalov orerade med osäker röst.
Då han åter började sjunga återvände jag till bageriet.
Länge snyftade och stönade hans druckna lallande sång
efter mig i den nattliga stillheten.
Två dagar senare var Konovalov försvunnen.
Men ännu en gång skulle slumpen föra mig tillsammans
med honom.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
