Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om han tänkte lyfta något tungt. Jag? Jag kan göra
mycket jag! Den friska havsluften har blåst bort
bydam-met från mig.
- Det har gått fort! ropade Malva spefullt.
- Jo du! Vad skulle du säga om jag ett tu tre snappade
bort dig från far?
- Nej, det är väl inte möjligt?
- Tror du jag är rädd kanske?
- Så du säger!
- Hör på du, utbrast Jakov lidelsefullt, reta mig inte!
Jag... vänta bara!
- På vad? frågade hon lugnt.
- Ingenting.
Han vände sig ifrån henne och teg med en utmanande
och självmedveten min.
- Du är morsk. Uppsyningsmannen här har en svart
hundvalp, har du sett den? Han är precis som du. På långt
håll skäller han och hotar att bitas, men när man kommer
närmare drar han in svansen mellan benen och springer.
- Nå, det är ju bra om det är så! utbrast Jakov
förbittrad. Vänta bara! Du får väl se hurdan jag är, du får väl se!
Hon skrattade honom mitt upp i ansiktet.
Med långsamma steg och vaggande med kroppen
närmade sig nu en lång, senig, bronsfärgad man med en skog
av tovigt eldrött hår på huvudet. Den röda
bomullsskjortan, kring vilken han inte bar något bälte, var uppsliten i
ryggen nästan ända till kragen, och för att inte ärmarna
skulle hasa ner hade han kavlat upp dem ända till axlarna.
Byxorna var en provkarta på de mest olikartade hål,
fötterna var bara. I hans starkt fräkniga ansikte lyste de
stora blå ögonen med en käck glans, och den breda
trubbnäsan gav hela ansiktet en sorglöst fräck prägel. Då han
hade kommit fram till dem stannade han, snörvlade
högljutt, såg frågande på dem och gjorde en komisk grimas.
- Igår tog sig Serjozjka ett litet rus, och idag ser
Ser-jozjkas ficka ut som en korg utan botten... Låna mig
tjugo kopek, jag betalar ju ändå inte igen dem.
Jakov skrattade godmodigt åt skämtet, och även Malva
log medan hon betraktade hans trasiga gestalt.
- Ge hit, för tusan! Jag ska viga er för tjugo kopek ...
vill ni?
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
