Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du har lust.
Artems skratt förjagade all fruktan ur Kains hjärta, och
i den lille judens smala insjunkna bröst rådde nu fast och
glad tillförsikt. Nu skulle hans liv röra sig i ett annat spår,
nu skulle en stark arm avvända från hans huvud alla slag
och förödmjukelser som människorna hittills ostraffat
hade pinat honom med ...
4
Ungefär en månad hade förflutit.
En dag vid middagstid - alltså vid den tiden då
trängseln och larmet i Brantbacken når sin höjdpunkt, då
skaror av hungriga hamn- och skeppsarbetare trängs kring
matvarustånden och gränden är fylld av de varma
ångorna från oaptitliga, av skämt kött lagade rätter - vid den
tiden ropar plötsligt någon i hopen:
- Artem kommer!
Ett par trashankar som sysslolöst drev omkring i
gränden och spanade efter något tillfälle att skaffa sig byte
försvann skyndsamt ur synhåll, och Brantbackens
invånare sneglade oroligt och nyfiket åt det håll varifrån
varningen hade hörts.
Redan länge hade man ivrigt väntat på Artem - alla
undrade hur hans första uppträdande skulle gestalta sig.
Liksom förut kom Artem också denna gång vandrande
mittpå gatan, långsamt och makligt som en som tar sig en
promenad efter en bastant måltid. Hans yttre var alldeles
oförändrat. Liksom alltid bar han mössan på örat och
jackan vårdslöst kastad över ena axeln. De svarta lockarna
hängde ner i pannan på honom precis som förut. Tummen
på högra handen hade han stuckit in i bältet, vänstra
handen var djupt nergrävd i fickan på hans vida benkläder
och det breda bröstet höll han starkt framskjutet på
atletmaner. Endast hans vackra ansikte hade fått ett mera
förandligat uttryck, som det plägar vara fallet efter en längre
sjukdom. Sålunda skred han framåt och besvarade med
en lat nick de hälsningar som mötte honom.
Hela gatan följde honom med blicken och gav i sakta
viskningar luft åt den allmänna häpnaden och förtjus-
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
