Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
bra, har man en mening med livet. De som ha
det svårt — förutsatt att de äro i det skick att de
kunna arbeta för att få det bättre, de ha det bra.
De som ha det bra — ha det svårt.
Edele försökte skratta. Så märkte hon att Dyrs-
sen fick se de båda andra.
Han fortfor att prata. Men hon kände hur
han så småningom lät henne glida ut ur samta-
let — lät henne få ro. Hur han hjälpte henne.
Och allteftersom hon förnam hur eländig hon i
själva verket var, lät hon honom hjälpa sig. Hon
kände all sin bygsel dö bort som hos den sjuke
inför läkaren.
Då de gingo in till peisestuen för att dricka
kaffe flydde hon in till toalettrummet. Hon
måste få gömma sig litet, ett ögonblick slippa be-
härska sitt uttryck.
Rent mekaniskt stod hon och tvättade och tvät-
tade händerna, höll pulsarne i vatten. Så öppna-
des dörren. Det var Hildur.
— Nej så roligt att träffa er!
Edele stod och log ett stelt, oförändrat leende
till allt vad den andra sade. Det var en massa om
sig själv och Aagaard. Hon förstod att Hildur
triumferade, hon visste hur mycket Edele och Alt
varit tillsammans förra vintern:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
