Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
framför sig. Länge satt hon så i stum förtviflan,
då späda stämmor och små, trippande steg i trap-
pan kom henne att rycka till.
»Öppna dörren!» o, Gud, hvems röst är väl
detta?
»Öppna döjen!» Intet tvifvel, hennes egna,
älskade små är det, som stå utanför.
Betti rusar upp och fram till dörren. Är det
paradiset som öppnar sig? Nej, bara en trång,
illa upplyst trappa och två flickor med hvar sin
stora docka i famnen. Under jubelrop springa
de i sin mammas utbredda armar.
Dockorna falla med en skräll till golfvet. »O,
hvad vilängtat efter dig; säger »stora syster» midt
emellan skratt och gråt.
Betti trycker barnen åter och åter till:sitt
hungrande hjärta.
»God afton!» en främmande herre står fram-
för Betti.
»Det var han, som hämtade oss!» förklara de
båda flickorna.
»God jul här inne!» säger herrn, »Förlåt, att
jag ej kommit förr. Får jag sitta ned, medan ni
gör er i ordning att följa med oss?»
»När vi i dag började pryda granen, berättar
han, »förklarade dessa små», han lägger en hand
på hvar sitt ljusa barnhufvud», att de ville hem
till mamma. »Detsamma hafva de sagt hvarje
dag. För hvarje gåfva, hvarje leksak min hustru
skänkt dem, hafva de yttrat sin önskan: »att få
visa åt mamma». Detta deras uppförande har
gifvit oss mycket att tänka på. Vi hafva funnit,
att det är lika onaturligt, som grymt, att söka
slita kärleksbanden mellan mor och barn. Hvar-
ken ni eller de kunna lefva utan hvarandra. Men
att föra barnen, sedan de vant sig vid bättre, till-
baka till dessa enkla förhållanden», han ser sig
omkring i det torftiga rummet, »går icke för sig.
Både ni och de skulle lida däraf. Därför måste ni
komma till dem. Nu har jag tänkt ut en föränd-
ring, som jag hoppas blir till ömsesidig belåten-
het. Jag erbjuder er och dem ett hem på min
nyss inköpta landtegendom. Där tillhör det er,
att se efter rummen, hålla dem eldade och be-
boeliga, så att vi kunna komma ut till sön- och
fridagar. Jag har hört efter på tvättinrättnin-
gen, där ni erhållit de bästa loford. Både ni,
hans medlidsamma blick faller på Bettis bleka,
tärda drag, och de komma att frodas i god luft och
nya, sunda förhållanden. Vi åter å vår sida, få
en pålitlig vårdarinna för vårt hem och få till-
fälle att omhulda barnen, hvilka redan hunnit
blifva oss kära, Ty ni tillåter väl oss, barnkära
och barnlösa som vi äro — att med er dela kär-
leken till dem?»
Betti knäpper ihop sina händer i stum tack-
samhet.
" »Hur skall jag rätt kunna tacka er?» hviskar
hon rörd.
»Genom att nu genast följa med oss hem, för
att fira jul»
Adéle Hindström.
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
