- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
25

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

...^T^v * ^" ’. <’"- ’^’ <""’. .-.’.’"
"pf*;"*;’f^’^"4""’- ": -^.V ’ ’.-".. ^-;,’V:’^ "W^f?H
^-y’~"’ ’ ’ .’ ^/’/ ^ , ’ .
<>’ ’.’.’’ ’.v ’ ’
"’ -; ’..’’"’ *2

’25

tredje i förbundet, Faber, hvilken Keinhard och
geheimerådet genast på grund af detta samtidiga
uppträdande trodde sig böra anse för ställets
skollärare, hvari de icke heller misstogo sig.

Steffen medförde till fru Krauss en smakfullt anordnad
blombukett, som till större delen bestod af prydliga
vippor och ax af vilda grässlag jemte andra icke
snart vissnande växter. Fru Krauss satte honom i en
vas utan vatten framför spegeln. Steffen helsade de
begge främmande med den förtroliga nick, hvarmed man
helsar på gamla bekanta, och gick derpå sin väg.

Pastor Brunk och Faber blefvo nu af fru Krauss
presenterade för våra vänner. Pastorn var en
ålderstigen gubbe. Hans magra ansigte, omfladdradt af
silfverhvita lockar, skulle hafva haft ett uttryck af
stränghet, om icke ett vänligt ögonpar och ett lugnt
men bestämdt drag kring munnen genast hade vunnit
hvarochen, som såg honom.

Efter en lång och pröfvande blick på geheimerådet
började pastorn:

«Det inträffar sällan, att bildade främlingar infinna
sig hos oss, och i dag är det första gången, som det
händer på ett sådant sätt, att vår stilla verksamhet
derigenom blifver allmänt bekant.»

«Det låter nästan», invände geheimerådet varsamt, «som
om ni icke gerna såge det; ty en stilla verksamhet,
äfven om den lik eder är den allranyttigaste, bör
gerna lemnas obemärkt; det kan jag nog begripa.»

. «Nej, så var icke meningen», sade pastorn blidkande;
«jag tänkte blott, så till sägandes, högt. Mina ord
talade jag mera för mig sjelf. Då herr Faber för en
stund sedan omtalade eder hitkomst, kom jag genast att
eftersinna, hvad den väl kunde hafva för betydelse
för min lilla församling, och det särskildt i dag,
då densammas sträfvan på sätt och vis för första
gången skall väckas till sjelfmedvetande. Men jag är
utan fruktan. Jag räknar tillochmed på en välgörande
inverkan af eder härvaro, mina herrar. Ty för det
första låter något, som under åtta års (tid blifvit
i väl genomtänkt planmessighet uppfördt genom mina
vänners samverkan, hvartill jag gerna lemnat mitt
bistånd, icke så lätt skaka eller missrigta sig,
och för det andra innebär saken i sig sjelf för mig
en borgen, att edert bifall, hvarpå jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free