Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Krauss bultade på porten, som dervid öppnades
inifrån. Öfver den vidsträckta gården var en väg fram
till byggnadens ingång utstakad medelst små grenar
och beströdd med blommor och löfqvistar, likasom då
någon skall hålla ett högtidligt intåg. På samma sätt
smyckade voro äfven trappan och dörren till den stora
säl, i hvilken utställningen egde rum. Orden ’Glädje
vare vår belöning’ välkomnade de inträdande. Salen
upptog hela byggnadens bredd och var på tre sidor
försedd med tillräckligt stora fönster att insläppa
behöfligt ljus.
Långa bord voro i hästskoform ordnade längs
väggarne, hvarigenom tillräckligt utrymme för större
utställningsartiklar lemnades i midten. Väggarne och
fönsterposterna voro klädda med granris, och taket
dagen till ära måladt i ljust himmelsblå färg, så
att det hela gjorde ett synnerligen vänligt intryck.
Det dröjde icke länge förrän salen böljade fyllas
af en skådelysten menniskomassa, som på samma gång
till större delen bestod af utställare. Reinhard och
geheimerådet blefvo i trängseln snart skiljda från
Krauss och de öfriga, i hvilkas sällskap de inträdt,
ty denne och Faber togos än af den ene, än af den
andre i anspråk.
Sedan Bernhard och geheimerådet gjort ett slag
omkring salen, för att taga en första öfverblick,
blefvo de stående bredvid hvarandra vid ändan af den
långa raden, och ovilkorligen möttes deras frågande
blickar. Den ene tycktes i tankarne spörja den
andre: hvad är det då egentligen, som gifver denna
utställning dess karakter? Med få undantag sågo de
icke alster af det driftiga handtverket, af plogen
och af spaden, ehuru sådana icke heller saknades,
utan hufvudsakligen verk af den svaga, men af smak
och uppfinningsförmåga ledda menniskohanden.
De utstälda artiklarne voro gruppvis numrerade,
sannolikt med afseende på hvilka utställare de
tillhörde; men dessas namn voro icke utsatta. Ehuru
dessa namn icke skulle hafva varit geheimerådet och
Beinhard till något gagn, då de icke kände någon
bland folket, så saknade de dem likväl och gjorde
en anmärkning derom till kyrkoherden, med hvilken de
sammanträffade.
«J skolen snart få se namnen», sade denne; «vår komité
har utgått från den i min tanke rigtiga åsigten,
att åskådarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
