Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru och efter hvilken plan bygger snäckan sitt skal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
icke tänkbart, att det mjuka djurets form bestämmes
af det s hårda, oböjliga skalet; utan det är tvärtom
djurets, och särdeles mantelkantens, yttre former, som
bestämma skalets form, hvartill mantelkanten lemnar
råämnet. Under skalets byggande är mantelkanten alltid
spänstigt utspänd till hela sitt omfång och i sina
afsöndringskanaler fullproppad med byggnadsämne,
hvilket följaktligen nödvändigt måste återgifva
mantelkantens form. De eljest så skygga djuren
låta äfven vid denna tid mindre lätt tvinga sig
till återtåg, likasom ville de icke gerna afbryta
byggnadsarbetet framme Vid skalets mynning. Emedan
det unga djuret, ända tills det blifvit fullväxt,
alltjemnt bygger vidare på sitt skal och derunder
sjelf allt mera tilltager i storlek, måste äfven
skalets nytillväxande delar nödvändigt tilltaga i
vidd.
Låtom oss nu betrakta fig. 2. Den foreställer skalet
hos flodskålanäckan, Ancylus fluyiatiliSj hvilket
i viss mån liknar en låg harlekinsmössa. Detta
skal utgör den enkla grundtanken till snäckskal i
allmänhet: en ihålig kägla eller kon. Dar snäckan
sitter fästad vid stenar under vattnet, har hon detta
plattadt kägelformiga skal stjelpt öfver sig. -
Tänka vi oss denna ihåliga kägla långt utdragen,
ungefar som en lång spetsig pappersstrut, och skruf
likt vriden, så häfta vi det vridna snäckskalets"
teori.
Den första början till vindling visar skalet hos
en hafs-snäcka, kallad den ungerska mössan, Capulus
hungaricus; 4et har nämligen en smal utdragen spets,
som är inrullad likasom spetsen på en vinranka.
Simsnäckan i våra floder, Neritina fluviatilis
(fig. 3), ansluter sig, om också icke omedelbart,
utan förmedelst några utländska snäckarter, till den
nyss förut nämnda, ty hennes skal får två vindlingar,
som hastigt tilltaga i vidd.
Då vi nu följa den ihåliga käglans fortskridande
vridning vidare, måste vi göra oss redo för, hvad det
är, som hon vrider sig omkring. Vridning försiggår
antingen kring en punkt, likasom hos en urfjäder
(fig. 4), eller kring en linie, såsom vind-lingarne i
en smal skruf (fig. 5), eller kring en kägla (fig 6).
Dessa tre olikheter i axeln för vindlingarne är den
ena omständigheten,, siom bestämmer skalets form. Den
andra är hålkäglans eller, som vi härefter helst
vilja säga, vindlingarnés
Rossmässler.
«*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
