Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet sandkorns irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångmoln, för att tjena solstrålarna till spegel
och hjelpa dem att ikläda sig sin högtidsdrägt af
strålande regnbågsfärger, herrligare och mer glänsande
än hvad sjelfva himmelens regn förmår åstadkomma.
Den varma tövinden, den väldige från Afrika kommande
luftherrskaren tillför nu bäcken från alla sidor
större massor af smältningsvatten. Timme efter
timme växer hans vågsvall; på hans botten blifver
det lifligt; block, som länge hvilat ut, känna sig
uppruskade, och ett erfaret öra förnimmer tvärs igenom
vattnets vanliga brus deras ömsesidiga hopstötning
såsom ett doft knakande.
Vattnet, som pressas fram genom den trånga klippporten
för att störta ned i afgrunden, kastar sig ut i en
vid båge och rycker med oemotståndlig kraft med sig
det eentnertunga blocket, så att detta i höjden af
bågen lösrycker sig ur vatten-kärfven och i djupet
långt derunder stöter emot en framskjutande klippas
hårda hjessa samt springer i stycken.
Den gamla satsen ’dela och herrska!’ blef här en
kraftig hjelp för vårt sandkorns fortkomst. Knappt
har det nu blifvit befriadt från största delen af sina
vidhängande syskon, så ryckes det af de framstormande
böljorna vidare bort, inneslutet i en sten, soni nu
knappt har en knytnäfves storlek. Och nu bär det allt
längre utför dalen, hvarje sekund afnötas från stenen
små korn genom hårda stötar mot andra stenar i den
af vatten urgräfda bädden, och det, som i årtusenden
varit fast förenadt, slites från hvartannat, för att
i alla tider gå sina egna, kanske långt åtskiljda vägar.
Vårt sandkorn är ännu icke deribland; det hvilar
ännu fördoldt i det inre af sitt alltmer förminskade stenhem.
Plötsligen begynner ett helt nytt lif för
detsamma. Dess oregelbundna framskridande efter
bäckens godtycke skall för en tid bortåt förvandlas i
en ursinnig hvirfveldans. Vid bäckens venstra strand
ligger en väldig, nästan slät granithäll, öfver
hvilken han, då han förer mycket vatten, lik en tunn
vattenslöja skjuter fram i kretsande rörelse. Hvarje
sten, som medföljer denna kringsvängning, urslipar
i någon mån sin kretsbana på hällens yta, och med
denna banas småningom tilltagande djup tillväxer
äfven vattnets hvirflande rörelse samt med denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
