- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
388

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papperet - Kunna stenarne tala?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de hafva stor specifik vigt och derigenom göra det
efter vigt sålda papperet tyngre. Det vore likväl
orätt, att härvidlag endast tänka på förfalskning,
ty en obetydlig tillsats af sådana hvita jordarter,
i fem till tio procent af papperets vigt, gör icke
papperet i någåi mån sämre, utan kan tvärtom förhöja
dess hvithet och jemnhet. Ett oeftergifligt vilkor
vid dessa jordartade tillsatsers användning är,
att de måste vara så fint och jemnt fördelade som
möjligt. Långvarigast och äfven mest i bruk har
hvit, sandfri lera, helst slammad porslinslera,
varit. Detta mineral hemtas till rätt billigt pris
mest från England under namn af china-clay; i handeln
kallas den äfven blyjord.

*



Kunna stenarne tala?

Det murverk, hvaraf jordytan med sina Chimborazzo-
och Everest *-pucklar af 20 till närmare 30 tusen
fots höjd och sina ej mindre djupa af hafvet fylda
fördjupningar är så brokigt hopfogad, måste af de
små menniskorna med deras borrar och mejslar och
sprängskott låta sig sönderbråkas, så att det just
kunde väcka förskräckelse hos en rädd själ, som en
gång råkar få se en på detta sätt angripen plats. Och
likväl är i jemförelse härmed en mygga jettestor i
sina verkningar, om hon kan tappa en droppe blod af
en elefant. Om den gräfvande menniskohanden nödgades
taga sig ett eller annat århundrades hvila, skulle
den utjemnare, hvilken vi kalla förvittring, snart
utplåna spåren af dessa små sår på klipporna, och
ett kommande slägte skulle icke sakna ett lod sten.

Emellertid kunna och böra vi aldrig förgäta, att icke
allenast menniskan, utan ock i vida högre grad den nyss nämnda
luftanden oupphörligt arbetar förstörande på jordskorpans
klippmosaik. Vi kunna icke förgäta det, ty hvarje dag hemta
vi för våra behof än här än der något af det, som förvittringen

* Kallas vanligare Gaurisankar, den högsta af alla bergstoppar, som blifvit uppmätta. Ö. a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free