- Project Runeberg -  Till Gustaf Wasas minne. Tal vid Utmeland i Mora den 29 september 1860 /
4

(1860) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Gustaf Wasas minne. Tal vid Utmeland i Mora den 29 september 1860

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och att leda svenska folket. Men främst fäster sig minnet vid
honom, som ibland svenske män bar tyngsta bördan; han, som dref
svenska folket att rädda sig sjelf, lärande det samma med ord och
gerning, i tukt och kärlek, hvad dess frid tillhörde.

Sådant är Gustaf Wasas minne i Sverige: befriarens, lärarens,
tuktomästarens, husfadrens, som styrer för sitt hus och bygger en
framtid åt sina barn. Ingalunda blef han uppsökt af svenska folket,
men det var han, som sökte detta folk. Icke reste sig svenska
folket emot tyrannen och tog sig Gustaf Erikson till hufvudman,
men samme Gustaf Erikson påminde det folket om ett fädernesland,
hardt när förloradt, och väckte upp ansträngningen, som var
befrielsens vilkor. Svenska folket vände sig icke sjelf bort ur vantrons
dunkel, men Konung Gustaf var den, som först såg ljuset och
trugade sitt folk att fatta välsignelsen. Och förvirringen i Sveriges
rikes samhällsordning vek icke undan af sig sjelf; tvärtom, den
spjernade, förtviflad, emot ordningens bud och tyglades blott af den
starkaste herrskares hand.

Svenska folkets beröm ifrån den tiden är icke att det styrde
sig sjelf, men att det lät sig styras. Det betalade frihetens pris med
blod och med mödor, det tog emot sanningens lärdom, som gafs,
och det lät sig tämjas till ordning. Motsträfvigt skedde det sista,
men skedde dock.

Af ett sådant förhållande följa flere slutsatser. Först, att Gustaf
Wasa blef den, som bestämde sin tids händelser. Sällan gjorde
någon menniska detta i högre grad än han, sällan stod någon Konung,
såsom Konung Gustaf, på egen botten och gjorde allt med egen
hand. Han måste göra detta, redan derföre att han ofta saknade
goda biträden. Der var brist på utmärktare förmågor i Sverige
under hans tid. Men samma nödvändighet hade sin djupaste grund
deruti, att Gustaf Wasas kallelse var att väcka till lif en framtid,
som ännu var oförstådd af den tid, som lefde. Att han egde
förmåga, tillräcklig dertill, hufvudets styrka, och viljans och
arbetskraftens outtröttelighet, detta var Försynens gåfva, som bar till
Sveriges folk en borgen för dess framtida lif.

Deraf följer, att Gustaf Wasas person blef med svenska folket
införlifvad i den innersta förening. Hvad som skedde på den tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:41:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utmeland/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free