Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna trafvade emellertid på vid muntert lynne, de skulle hinna ännu 15 verst innan de fingo nattqvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lakanen, togo sina regnkappor till täcken och lågo
snart försäkta i en efterlängtad sömn. Trångt
var det visserligen. Bella, som låg ytterst, hade
blanka golfvet under sig, och en halmtapp under
ena örat, Alma och Lilli somnade med armarna
kring hvarandras hals, och Verna Sommar, som
låg innerst, pressades som en gurka mellan
väggen och Aina Bergs lilla runda knubbiga kropp.
Klockan åtta på morgonen kom en af pigorna
in och frågade om de ej ville ha kaffe.
Fem sömniga röster mumlade ett belåtet ja, den
sjette svarade med en långt utdragen snarkning,
som kunde tydas hur man ville.
– Låt oss få sex koppar kaffe, – bad Bella,
som fortfarande agerade tolk.
Pigan nickade. Hon stod och betraktade
deras upphängda klädningar med mycket intresse.
– Hvarifrån ha ni fått så vackra spetsar?
– sade hon och petade om ryscherna kring hals
och ärmar.
– Från Helsingfors, derifrån vi äro hemma,
– svarade Bella.
– Jaså. När jag kommer i tjenst till
Helsingfors, skall jag också köpa mig lika vackra
spetsar, – sade flickan med ett längtansfullt
tonfall i rösten, i det hon gick att hemta kaffet,
– Seså, nu ha vi gjort flickan fåfäng, –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
