Världarnas utveckling / 2 (1906) Author: Svante Arrhenius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkaniska företeelser och jordbäfningar; jordens inre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den 1 november 1755 härjade Portugals hufvudstad. Två
tredjedelar af dessa människolif ödelades genom en fem
meter hög flodvåg, som störtade in från hafvet.

Den bäst studerade af alla vulkaner är utan tvifvel
Vesuvius. Under Roms blomstringstid var detta berg al
helt fredlig art, en, så långt historien mindes, utslocknad
vulkankägla. Kring detsamma hade på den
utomordentligt bördiga jordmånen grekiska kolonier af en sådan
rikedom uppblomstrat, att trakten kallades Stora Grekland
(Græcia magna). Då inträffade år 79 efter Kristus det
förödande utbrott, hvarigenom bland andra städer
Herculanum och Pompeji ödelades. De våldsamt utbrytande
gasmassor, som då strömmade ut ur jordens inre, ryckte

Fig. 1. Vesuvius, sedd från ön Nisita under måttlig vulkanisk verksamhet.

bort en stor del af den gamla vulkankäglan, hvars
återstod nu kallas Monte Somma, och de nedfallande
stoftmassorna, blandade med utflytande lavaströmmar, byggde
upp det nya Vesuvius. Detta har vid senare utbrott ofta
betydligt ändrat sitt utseende och äfven i år fått en ny
askkägla. Efter år 79 förekommo nya utbrott år 203,
472, 512, 685, 993, 1036, 1139, 1500, 1631 och 1660,
alltså med ganska oregelbundna tidsintervall. Sedermera har
Vesuvius varit i nästan oafbruten verksamhet, vanligen en
alldeles ofarlig sådan, då endast rökmolnet öfver kratern
angifvit, att den inre glöden alltjämt fortfarit (fig. 1).
Mycket häftiga utbrott förekommo under denna tid år
1794, 1822, 1872 och 1906.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>