Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solstoftet i jordens atmosfär. Polarsken och jordmagnetism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klinationsnålens riktning, och, då de utveckla sig i stor
myckenhet rundt kring himlahvalfvet, framträder deras
konvergenspunkt på detta mycket tydligt i form af den
s. k. koronan (se fig. 35). Då norrskenet är som
kraftigast, genomlöpes det af starka ljusböljor.
Draperierna äro mycket tunna. Paulsen iakttog stundom
(på Grönland), huru de gingo fram öfver hans hufvud.
De syntes då i förkortning och hade formen af
veckade ljusstrimmor eller band. Dessa polarsken
påverka magnetnålen. Då de passera genom zenit, ändras
deras inverkan, så att magnetnålens afvikning öfvergår
från östlig till västlig, om bandet rör sig från norr t\\\
söder. Häraf slöt
Adam Paulsen, att i
strålarna negativ
elektricitet,
katodstrålar, rör sig
uppifrån och nedåt.
Dessa polarsken
motsvara häftiga
förskjutningar af
negativ elektricitet,
medan de förutnämnda
polarskenen af första
klassen synas bestå
af en fosforescerande materia, som ej är i någon starkare
rörelse. Strålarna kunna stiga ned i tämligen nära
jordytan belägna luftmassor, åtminstone i trakter som ligga
nära norrskenets maximiring. Så iakttog Parry i Port
Bowen (73° n. br.) en norrskensstråle framför en strand af
endast 214 meters höjd.
Norrsken af det första slaget kunna öfvergå till sådana
af det andra och tvärtom. Man iakttar ofta, huru strålar
plötsligt skjuta ut ur norrskensbågen nedåt, och, om
norrskenet är starkt, äfven uppåt. A andra sidan kunna de
häftiga rörelserna i ett draperinorrsken aftaga och lämna
Fig. 35. Norrskens-korona observerad på
Spetsbergen 1883.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
