| 177 |
Av gammal vana tala vi om Sverige såsom telefonlandet före alla andra, utan att giva akt uppå, att detta vårt rykte länge sedan är förverkat. Sverige är ej längre ens numro två i fråga om telefonväsendets relativa utsträckning, utan sannolikt numro fyra -- på sin höjd numro tre. För övrigt sacka vi efter för varje år som går.
Vändpunkten inträdde, när numera avlidne generaldirektör Storckenfeldt övertog ledningen av den svenska statens telegraf- och telefonväsende. Ingen nu levande svensk har sett svensk ämbetsmyndighet begagnas med en sådan energi mot rikets fiender, som den varmed nu behandlades våra svenska telefonbolag. Också lyckades man snart göra slut på all enskild telefonverksamhet i Sverige -- med ett enda nämnvärt undantag, såsom känt är. Vad angår statens eget telefonväsende, är dess utveckling numera alldeles icke särskilt frapperande. Följden av detta dubbla sakförhållande är framställd här ovan.
| 178 |
Till samfärdseln kan räknas också förmedlingen av nyheter mellan Sverige och utlandet. Envar vet, att vi i detta fall sedan årtionden tillbaka frånskrivit oss vårt nationella oberoende, och att vi svenskar själva intet ha att säga över vad som från vårt land skall komma till världspressens kännedom, och vice versa. Allt telegrammaterial t. ex. från England till Sverige »går från Reuters byrå till Wolf i Berlin, och från Wolf till Ritzaus byrå i Köpenhamn. Ifrån Köpenhamn går det till Malmö, och därifrån till Göteborg eller Stockholm. Här finnas sålunda en hel del tillfällen till misstag och förändringar i orginalmeddelandena. Reuters sortera ut vad de anse lämpligt att meddela, Wolf’s gör ännu en rensning, och Ritzaus lämna de meddelanden de anse Sverige bör hava reda på.» På samma sätt i motsatt riktning.
Vad ett sådant system leder till i fråga om den kännedom utlandet får om tilldragelser i Sverige ligger i öppen dag och kan bekräftas av envar som har litet tillfälle att läsa utländska tidningar. Sällan meddelas från vårt land andra nyheter än mord och andra våldsdåd samt olyckshändelser, vanligen också utbroderade på lämpligaste sätt. När någon sällsynt gång en politisk händelse från Sverige meddelas och kommenteras, är den mycket ofta tournerad att på något sätt tjäna våra grannars intressen, ej sällan i uppenbar strid med verkliga förhållandet. Till yttermera visso fabriceras ibland »brev från Stockholm», som tydligen icke äro skrivna av någon svensk -- ofta ej heller i Stockholm -- och i vilka svenska förhållanden efter förmåga vanställas för den främmande publiken.
Frukten av detta i årtionden drivna arbete ligger också i öppen dag. Det är omöjligt för den som vill se att förneka, att den allmänna opinionen på kontinenten alltid i viss mån är intagen emot Sverige, särskilt inom de stora tidningsredaktionerna. När man i främmande tidningar får se vänliga omdömen, om Sverige, så är det nästan uteslutande i turistbrev, som ju icke ha något med telegrambyråerna och redaktionerna
| 179 |
Såsom ett litet exempel på, huru vi behandlas, må erinras om att på den tid, när alla Nobelprisen tillkännagåvos på samma dag, eller den tionde december, så passade alltid Ritzaus byrå på att stilisera telegrammen på det sätt, att det såg ut som om samtliga prisen utdelades i Kristiania.
Vid ett tillfälle kunde icke Sverige undgå att se, huru det förhåller sig med den europeiska opinionen: det var sommaren 1905. Men nu inbillar man sig, att allt är annorlunda igen, att förtalet mot Sverige har upphört och att stämningen mot oss är uteslutande vänlig. Ett fullständigt misstag! Låt oss taga ännu ett litet exempel; det är visserligen sant att i detta fall även andra känslor spela in, men lika fullt! Den, som skriver detta, vistades i Schweiz och Tyskland under hela tiden för Olympiska spelen i fjol, och huru dessa -- och främst vårt folks andel däri -- behandlades av särskilt den tyska tidningspressen, det skulle låta rent otroligt, om man framlade sanningen här hemma. Allmänheten i Sverige uppbyggdes med vad som stod i sportpressen: men där kunde man ju icke undgå att taga i viss mån sakliga hänsyn. I den dagliga, allmänna tidningspressen lät det på helt annat sätt. Allmänheten på kontinenten, som icke läste idrottstidningar, kunde omöjligen få något annat intryck av alltsammans, än att, när någon sällsynt gång en svensk hembar segern, så berodde detta på partiskhet hos prisdomarna; i regeln följdes därtill en dylik händelse av opassande och förargelseväckande demonstrationer från svenskarna själva.
I sportkretsar känner man ju förhållandena. Men för den stora mängden ute i Europa är nog Sveriges olympiska triumf ännu i dag en så gott som okänd sak. Och vi leva i bra många illusioner om stämningen mot oss hos andra folk, som alls icke är så gynnsam som vi själva tro. Man säger ju icke i onödan ohövligheter i ansiktet, men ännu en gång: läs uppmärksamt de främmande tidningarna!
| 180 |
Vi ha försökt taga reda på, när de överenskommelser utgå som inom den moderna journalistiken göra vårt folk till ett lydland under Danmark och Tyskland, men det har ej lyckats oss att vinna någon upplysning härom, och uppriktigt sagt ha vi ej heller gjort några större ansträngningar för ändamålet, eftersom detta i alla fall är tämligen onödigt. Vi veta ändå, av erfarenhet, att när en dylik överenskommelse går ut, så blir den förnyad igen på några årtionden. Det förhåller sig nämligen så -- såsom en svensk förtroendeman nyligen uttryckte sig i ett närliggande ärende -- att de främmande bolagen »äro så ytterst angenäma att ha att göra med». Och någon annan hänsyn behöver man ju icke taga.
mellan folken bildar i våra dagar den officiella statistiken. Denna utgör en kunskapskälla, från vilken även allmänheten alltmera -- genom tidningars och tidskrifters förmedling -- hämtar en god del av sitt vetande om främmande länder och folk. För att i möjligaste mån begagna sig av denna fördel hava de smärre folken låtit sig angeläget vara att i så stor utsträckning som möjligt genom översättning till något större språk av rubriker o. d. göra sin statistik tillgänglig för hela den bildade världen.
Ensamt av de små folken har Sverige så gott som helt och hållet försummat denna icke föraktliga utväg att göra sig känt i världen. Vår statistik är i det stora hela möjlig att använda endast för oss själva och våra närmast språkbesläktade grannar.
Den förnämsta rollen i förevarande hänseende spelar i andra länder den officiella s. k. »Statistiska Årsboken», på vilken i våra dagar nästan överallt nedlägges en betydlig omsorg, och som hos de små nationerna vanligen i sin helhet publiceras tvåspråkig. Vår svenska hittillsvarande statistiska årsbok, sedan mer än fyrtio år tillbaka -- »Sveriges officiella statistik i
| 181 |
Det är numera beslutat, att denna föråldrade publikation äntligen
skall avlösas av en ny. Om denna skall bättre än sin föregångare fylla
här omnämnda uppgift, återstår att se.
