Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 115. Påskrosen - 178. Hemlandssång - 196. Fågeln är fri!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
115. Påskrosen.
1. Det stod en ros med blick så ren och klar,
Och hennes hemland skönheten förrådde.
Ej fägring fanns, lik den, som rosen bar,
Och ingen doft, som så till alla nådde.
2. Hon stod så ensam uppå öde hed,
Och ingen vattnade sä fager lilja.
När hatets flamma föll på henne ned,
Hon viskade: "O Fader, ske din vilja!"
3. Hon tårar göt för mänsklighetens nöd,
Fast hennes egen plats var täredalen.
Ej någon gav åt henne minsta stöd,
Ett kors hon fick, vars tyngd blott ökte
kvalen.
4. Vem är den rosen, och var finna den,
Som så har burit andras nöd och smärta?
Jag vill utköra henne till min vän.
Och gömma henne innerst i mitt bjärta.
5. Jo, det är Sarons ros från himmelen;.
Böj dig vid korset, och du henne finner.
I mörkt Getsemane hon doftar än,
Och för ditt bästa hennes hjärta brinner.
6. Ja, kom i tid! Du rosen hämta får,
Och genom tron du henne lätt kan finna.
På löftets ängar kvar ännu den står;
Men tag den nu, ty den kan lätt för-
svinna.
K. G. S.
178. Hemlandssång.
1 O, tänk, när himlens portar öppna sig 4. Här skifta moln och solstänk om varann
•Jch all vår nöd för evigt har försvunnit, Och ofta blir det natt i jämmerdalen;
När ändad är den törnbeströdda stig Men där ej något mörker skymma kan
Och tröttad pilgrim sälla målet hunnit! Ty Gud är solen uti fröjdesalen.
2. Då få vi skåda Lammet och vår Gud
Och dricka nya vinet i hans rike,
Där frälsta skaror höja lovets ljud
Och frid och sällhet råder utan like.
3. Här gästar nöd och ofta klagolåt,
Och kinden fuktas utav sorgens tårar;
Men så ej där, ty slutad är all gråt,
Och värk ej finns i evighetens vårar.
5. Då få vi se, vad här vi trodde på
Och njuta fullt det himmelskt rena livet.
När inför tronen sjungande vi stå,
Vårt sälla hopp är härligt uppfyllt blivet.
6. Sen slippa vi att vända om hit ned.
Där tider växla och där tider sluta.
Då blir ej fråga mer om "krig och fred"
Ty ostörd trygghet i Guds hägn vi njuta’,
K. G. S.
196. Fågeln är fri!
1. Se, buren brast, och fågeln, den blev fri; 3. Med dämpad ton och sällsam melodi
Han sjunger glad på löftets gren i lunden, Han sjunger om de redan flydda stunder
Och glädjens toner blanda sig däri; Eör bur så trång och nöd som var däri- ’
Han ar ej mer av några sorger bunden. Han tackar Gud för nådens stora under.’
2. Mn gren till gren han lyfter vingen glad, 4. Han prövar vingen varje dag till flykt
Och. sangen ljuder över berg och dalar, Och vänder ögat ofta emot ljuset,
Med hoppets öga riktat mot Guds stad, Där hemmet skymtar, som hans Fader byggt
Som om han vore i de gyllne salar. Och vingen lyftes över jordegruset. ’
5. Han sitter ofta invid korsets stam
Och sjunger gärna om de dyra såren.
När så de orden ljuda: "Se Guds Lamm",
Då fuktas ögat utav glädjetåren.
K. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
