Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lit
otyg. Ritade han inte ner min nya vagnsdörr här
om dagen, Nej, smörj ska’ han ha- och sen ska’ han
köras bort, det skall bli min sak.»
»Men snälla Fabian.» invände öfverstinnan sakt-
modigt, »inte var det väl ändå rätt at Otto att kalla
honom . . .»
»Barfota-lasse? Hvad tusan är han annat, om
jag får lof att fråga. Hvad duger han till? Hvad
har en sån där statunge att vara stursk öfver? Men
det är ditt fel, Constançe, det är du som skämt bort
honom, genom att låta honom leka med barnen.»
»Signe tycker sä mycket om honom, och mot
henne har han ju alltid varit så snäll,» invände öf-
verstinnan saktmodigt som förut,» — och hur skulle
du väl kunna ha’ hjärta att köra bort honom, när
föräldrarne ...»
»De kunna gärna få göra sällskap, hela traspac-
ket, > fortfor öfversten häftigt, »fadern duger inte
mycket till, och modern är ju sjuk jämnt och stän-
digt, heter det. Fast jag tror då egentligen att hon
är lat.»
»Nu gör du dem orätt, Fabian lilla.»
»Ja, och du håller med dem efter vanligheten.
1 dag har han slagit sönder son min, i morgon tän-
der han kanske på stallet eller ladugården. Man kan
’ inte veta, hvad en sådan elak lymmel tar sig till.»
»Det var inte han som började,» hördes nu en
klar, fastän något darrande barnstämma från dörren,
och när både öfversten och hans fru vände sina huf-
vuden ditåt, sågo de Signe som kommit in, varm och
flåsande af språnget; »det var Otto som ville att han
skulle leka röfvare med honom, när han förut var
häst åt mig. Och när han då inte ville gå ifrån mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
