- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
28

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\
»Du kan ju höra åt borta hos gamla barons!»
slängde Lars fram, satte ifrån sig pojken, kastade
mössan pä sig och gick ut till de ogifta drängarne,
dem han sedan följde på söndagsbesök hos bekanta
i grannstugorna, därifrån de längre fram på kvällen
kommo hem med omtöcknade hufvuden och ving-
lande ben.
Och sedan satt Lisa där ensam och grät öfver
sina korsade framtidsdrömmar, som hägrat så vackert
och slutat så dystert. Hon såg på sin förstföddes
ljusa, burriga hår, där han satt och ritade underliga,
formlösa figurer på det ripiga bordet, och hon mindes
ett annat ljust, burrigt hår som hon fått ruska om
uti under några korta, för längese’n flyktade stunder
och då kunde hon springa upp och rusa fram till
bordet, trycka det okammade barnhufvudet till sin
barm och gråta öfver det, medan sonen tittade upp
på henne med stora, förvånade ögon och helt häpet
frågade henne :
»A, mor, hvad går det åt dej? nu förstörde du
katten för mej, som jag höll på te å rita åf!»
Och då kunde hon släppa honom tvärt, springa
bort och kasta sig ned vid spisen med hufvudet mot
de hvassa tegelstenarna och tänka under strömmande
tårar:
»Du har förstört mycke’ mera för mej du, där-
för att du kom till världen.»
Men så slöade hon till igen, gick där i sina dag-
liga sysslor inne och ute, fick uppbära den druckne
mannens pikar och slängar och förföll allt mera, så
att af den förr så vackra Lisa, fanns numera endast
en ruin öfrig —- en bruten, gammal, utpinad kvinna,
som endast önskade att hvar dag hade varit den sista.
Det enda som lefvat kvar hos henne, var kärleken till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free