Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
nog med förargelse, den galgfågeln. Och fast han väl
egentligen borde fråga mig om tillstånd, efter som det
är min stattorparepojke, så bryr jag mig inte om att
bråka. Han må gärna ta honom — han kunde gärna
ta’ föräldrarne med, så vore man af med packet.»
»Har du hört, hur snart han ämnar resa?» frågade
öfverstinnan, sedan hon kastat en blick på Signe, som
vändt hufvudet åt väggen, men hvars små händer
darrade utanpå täcket.
»Nej, och inte bryr jag mig om det heller,» sva-
rade öfversten och återtog genast, som om han kom-
mit ihåg någonting helt likgiltigt, »apropos det, så far
jag till stan i eftermiddag och tar Otto med mig. Han
kan behöfva komma upp till någon läkare, i fall ögat
skulle — och så kan jag med detsamma fråga honom
till råds om Signe.»
»Signe sköter jag nog om själf, » svarade öfvei-
stinnan och såg på honom med en förebrående blick,
»men det är snällt af dig, att du ändå kommer ihåg
henne —»
Hon uttalade ordet ändå med särskild tonvikt,
och den tonvikten förargade öfversten — kanske mest
därför att den slog hufvudet på spiken. Han behär-
skade sig likväl, strök Signe lätt öfver håret och sade
skämtande :
»En annan gång springer man inte emellan rätt-
visan och — — men det är detsamma, det. Jäg
skall nog komma ihåg Signe med någonting vackert,
när jag kommer till stan. Och dig också, Constançe
lilla, dig också.»
Därmed svängde herr öfversten sig om på klacken
och gick sin väg med den stolta öfvertygelsen, att
han var en make och en far som man finge leta efter
like till. Herregud, att han inte pjåskade, det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
