- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
188

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188
som ett ungt vilddjur i sin bur, och han slängde
ner omkring sig den ena skissen efter den andra,
som han hittade på bord och stolar, eller som kommo
i vägen för hans vredgade ögon, när han fäste dem
på väggarne rundt omkring.
På detta sätt fick han också ögonen på första
skissen till sin Cleopatra, en yppig kvinnofigur, blot-
tad ända till midjan och liggande vårdslöst utsträckt
på divanen med de orientaliska kuddarne. Han ryckte
ned den från väggen och ämnade slita sönder den, då
han hastigt hejdade sig och utbrast högt, som om
han talat till bilden, hvilken såg på honom med väl-
lustigt beslöjade blickar:
»Då var du bättre än de där, ty du var åtmin-
stone tacksam, för att jag visste uppskatta din skön-
het. Och för tanken på henne, sade jag mig lös från
dig. Hvilken åsna jag var! Hvilken dåre! Du hade
åtminstone en förtjänst, utom din skönhet, och det
var att du inte hycklade en dygd, som du inte ägde.
Och för din skull blygdes jag inför de där pryda
damerna, som inte en gång våga erkänna en sanning,
som är fullt klädd, bara därför att den drabbar dem
själfva att eller en som de tro de böra hålla i vördnad.»
Han gjorde ett slag omkring rummet med skis-
sen i handen. Sedan stannade han midt på golfvet
och sade, i det han höll upp den framför .sig:
»Hur dum var jag inte som gaf mig af ifrån bad-
orten i stället för att — men det är inte för sent
ännu! Hon begär ingenting bättre än att få återknyta
förhållandet, hon sade det ju själf. Nå ja, sagdt och
gjordt. Jag skall gå dit igen — och det genast.»
Han lade skissen ifrån sig på bordet, kastade
på sig rocken och slängde hatten på hufvudet. Just
som han vred om nyckeln i den innanför stängda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free