- Project Runeberg -  Valfrändskap /
86

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 86 —
stöflarna, utan att en enda vaknade af de snarkande
resarna.»
»Jag hade stor lust att snafva,» sade grefven,
»och ställa till något buller — tänk, hvad det
skulle tagit sig komiskt ut att se dem alla rusa
upp.»
I detsamma slog slottsklockan tolf.
»Midnatt är inne,» sade grefven leende, »det
är just rätta stunden. Jag måste be er om en
tjänst, min bäste baron — ledsaga mig i dag, lik-
som jag ledsagade er den där gången! Jag har
lofvat baronessan att göra henne en liten visit. Yi
ha icke talats vid ensamma på hela dagen, vi ha
icke träffats på så länge, och ingenting är natur-
ligare, än att man längtar efter en förtrolig stund.
Visa mig vägen dit, tillbaka hittar jag alltid, och
i alla händelser riskerar jag icke att snafva öfver
några gardiststöflar.»
»Jag skall med nöje göra er denna tjänst,»
svarade Edvard, »men de tre damerna bo alla där-
borta i flygeln. Hvem vet, om vi icke ännu träffa
dem tillsammans eller ställa till något annat spek-
takel, som tar sig underligt ut!»
»Var obekymrad!» sade grefven. »Baronessan
väntar mig — hon är vid denna tid säkert i sitt
rum och ensam.»
»Saken är för öfrigt lätt gjord,» svarade Ed-
vard och tog ett ljus, hvarmed han lyste grefven
utför en lönntrappa, som ledde till en lång korri-
dor. Vid slutet af denna öppnade Edvard en liten
dörr. De gingo uppför en vindeltrappa — uppe
på den smala afsatsen räckte Edvard ljuset åt
grefven och pekade på en tapetdörr till höger, som
vid första påtryckning öppnades, släppte in grefven
och lämnade Edvard kvar i mörkret.
En annan dörr till vänster ledde till Char-
lottes sofrum. Han hörde ljud af röster och lyss-
nade. Charlotte talade med sin kammarjungfru:
»Har Ottilie redan gått och lagt sig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free