Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
stora stund var nästan mer än vad kött och blod kunde
stå ut med.
Den spända tystnad som följde på Leontines fråga
bröts plötsligt utifrån. Konstapeln som följt Astrid till
affären slängde upp dörren och ropade:
— Kriminalöverkonstapeln! Jag skulle hälsa från
överkonstapeln, att nu har vi tjuven! Det var jag som
tog honom, strax utanför samhället!
— Ursäkta, sade Språng till damerna, då försvinner
jag ett tag.
— Så gärna, sade Astrid.
— Ja, men jag kommer tillbaks!
— Om herrn har pengarna och cigarretterna med sig,
sade Leontine, är allt glömt och förlåtet! Men se nu till
att min arma dotter återfår sin oskuld också?
— Tack så mycket, sade Astrid, då mor och dotter
voro ensamma.
— Varför tackar du mig?
— För att tant hjälpte mig så bra, förstås. Han
faktiskt misstänkte mig.
— Men Astrid! förstod du inte att jag talade
sanning?
— Sanning? sade Astrid.
— Ack, nu får jag mitt straff, snyftade Leontine. Jag
kunde då inte väcka ett gensvar i ditt hjärta, så att du
sade dig: Ja, hon är min mor!
— Förlåt, tant lilla, men det begrep jag inte!
— Ack, vad skall jag göra för att få dig att tro mig?
— Inget, för det är klart jag tror. Men varför har tant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
