Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
— Då är det la bättre jag kommer te fattighuset,
gnällde gumman dödsskrämd. Ella slår sönen ihäl me!
— Tig, käring! röt överkonstapeln, ingen slår ihjäl er!
— Inte så häftigt, tillrättavisade Malte. Det är ju en
stackars sinnessjuk människa ni har att göra med. Var
lugn mor lilla, jag ska själv följa med er hem.
»Men varför ska just hon», tänkte Dagmar, »kallas
för sinnessjuk, för att hon tror på odödligheten? Hon
skulle bara ha hittats på hedniska sidan dit hon hör, så
hade det varit rätt.»
— Fru Rosenlund kan få stanna hos oss, om hon är
rädd för att fara hem, sade hon vänligt.
Men av två onda ting föredrog gumman dock att fara
hem och bli ihjälslagen av sin son framför att bada i
doktor Udds badkar.
IX.
Under hela denna oroliga kväll hade det förnämligaste
huset på egnahemsområdet förblivit lugnt och oberört.
Detta hus tillhörde verkmästare le Fort som nyligen
byggt det. Som modell hade han använt ett gammalt
säteri i trakten, ty det hade alltid stått för honom som det
skönaste av allt med sin sirligt svängda taklinje och sina
små koketta vindskupor. Kopian var exakt men sorgligt
nog hade inte effekten blivit den rätta, och inte heller
hade Jean velat hyra vindskupevåningen då han gifte
sig. Le Fort skulle aldrig velat erkänna hur stort och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
