Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
— Disponenten kan inte hindra mig att göra
försök med ett nytt medel.
— Jo det kan jag. Ni skulle ha räddat båda. Nu ska
hon dö.
Sköterskan kom i detsamma in med apparaturen.
Då Klipping fick se henne rusade han upp och ryckte
sprutan ur hennes händer.
Detta var den syn som mötte Sjang då han steg in i
sjukrummet. Doktorn stod blek och spänd med ryggen
vänd mot Ullas säng som om han ville skydda henne.
Bakom skymtade den sovandes likgiltiga ansikte. Hon
andades tungt och mekaniskt, oberörd av stormen
omkring henne. Klipping stod mitt i rummet med tårarna
flödande över ansiktet, en man i förtvivlans våld. Han
bröt sönder sprutan med sina bara händer, dess
innehåll rann honom mellan fingrarna. Glaset krasade under
hans fötter då han smulade sönder bitania till stoft.
Då Dagmar fick se Sjang sade hon, hjälp mig! Ryck
upp dig!
— Hon tror jag är tokig, sade Klipping med rösten
alldeles grötig av gråt. Bara för jag inte vill att hon...
ska vakna... till att sövas igen och läggas på
operationsbordet.
Sjang stod tyst och såg på Ulla. Att barnet var dött
gick honom förbi, men han förstod att han måste
bestämma om UUa skulle släppas av fri vilja eller man
skulle göra ännu ett försök att hålla henne kvar. Om
han bara vetat vad hon själv önskade ifall hon levde
bakom den stilla ytan! Vill hon alltjämt dö, eller kärn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
