Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
— Du menar Crusimontan!
— Ja, han som satt här där jag sitter nu och
förberedde sina predikningar, medan utsocknes folk på
lördagsnatten vandrade miltals på vägarna för att hinna
fram till gudstjänsten.
— Jag önskar han hade låtit bli att spöka i
prästgården!
»Så oskickligt jag skötte det», tänkte Dagmar, medan
hon gick bedrövad bort. Det var klart det skulle såra
honom att jag lade korten på bordet och visade att jag
genomskådat honom. Jag måste skaffa honom en annan
läkare.
Malte skrev på papperet som låg framför honom:
»Jag är satt att predika om en gudomlig verklighet
som jag icke upplevt. Det är detta som är min nöd. Det
är orsaken till den tomma kyrkan och till att jag nu
måste bära på den djupa skulden mot den döende.»
Sen skrev han inte mer. Det blev ingen ny
predikan. Han kunde inte berätta församlingen det som
hänt med honom, när han inte kunde bekänna allt.
På efternatten kom Sjang. Smutsig och riven kom
han ur Gåtatorps skogar, där han vandrat i blindo
genom kärr och snår. Statspolisen skulle ofelbart ha tagit
honom ifall den varit ute den natten, ty han såg högst
misstänkt ut där han stod upp mot fönstret till Ullas
rum och lyssnade genom springan efter hennes
andetag. Hon levde! Hon skulle kanske komma att leva!
Han var lika rädd för att hon skulle leva som att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
