Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Han tog dem utan att fråga varför han skulle bära
dem, ty historien om hur le Fort kastat rosorna efter
henne hade redan hunnit pensionatet. I porten lågo
ännu röda blomblad kvar som en bekräftelse på att
skvallret farit med sanning.
När de kommo till kyrkogården sågo de sig båda om
efter Ullas grav. Den låg längst ner mot sjön på ett
område som nu skulle på nytt tas i bruk som
gravplats sedan de gamla kullarna voro jämnade och
glömda. Ett enda rostigt och lutande gammalt järnkors stod
kvar som minnesmärke över alla de glömda som lågo
där.
Strandvassen gick här tät och hög nästan ända fram
mot muren. Över dess kant gungade vipporna sakta i
kvällsvinden.
Då de hunnit nästan ända fram till den öppna
graven räckte Språng blommorna till Regina. Han tog för
givet att hon ämnade lägga dem i botten på graven att
ta emot kistan där. Men hon värjde sig mot dem då han
ville lägga dem i hennes händer. Hon ryggade tillbaka
från graven och bröt ut mot honom med våldsam
häftighet: tycker ni jag ska upprepa min oförskämdhet?
Vet ni inte av att jag är ett vidunder av sedeslöshet och
falskhet? Vet ni inte av att jag är ovärdig att komma
vid Ulla med så mycket som en blomma?
Så stod hon och skymfade sig själv och sin kärlek
till Sjang i en stigande upphetsning som först sakta
sjönk inför åhörarens tystnad och sen övergick till
försvar utan att hon själv märkte det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
