Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Postmästarn hörde honom mången
söndagsmorgon smyga in genom rummen, men han
gjorde aldrig någon anmärkning öfver
sakförhållandet.
Han kände sig maktlös öfver dem, som åto
hans bröd. När magen gjorde föreställningar
öfver sonens nattsudd, svarade postmästarn, att för
honom fick jorden rulla hvart den ville. Samma
svar gaf han sonen, när denne beklagade sig
öfver att magen hvar kväll drack tre toddar på
stadskällaren.
Postmästarn inskränkte sig mer och mer.
Magkatarren hindrade den vanliga aftontoddyn, och
godt var det, ty det gjorde alltid ett minus i
utgifterna.
Kläderna hängde på honom som på en
fågelskrämma, men han höll ut ändå. Från tidigt på
morgonen till sent på kvällen arbetade han för
barnen.
Sonen gjorde i ett anfall af hjärnuppmjukning
ett ädelmodigt försök att hjälpa till på kontoret
men kunde inte anpassa sin lifsfilosofi efter
förhållandena, ty det hade inte Nietsche lärt honom.
Han trodde sig vara en öfvermänniska, som
kommit till världen för att betjänas, medan han skulle
omsmälta de stora filosofiska lifsvärdena.
Han lät fadern återtaga arbetet igen.
Postmästarn tunnade av till en skugga. Men
äfven som skugga välsignade han ödet, som lät
honom finnas till.
Han kände sig oumbärlig, och det gaf honom
lifskraft långt utöfver det vanliga måttet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
