Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långsamt och suckade. Den äldste tog
blankskinnsskorna på sig och knackade med pipan pä
glaset.
När kyparn kom, begärde han räkning för
deras vistelse. Kyparn ilade till värden, värden
till engelsmännen.
Hvarför ville lorderna resa? Det fanns många
toppar ännu, som aldrig någon bestigit. Alldeles
nyss hade Perren varit där, Fridolin Perren —
kände de kanske honom? — Nå, det vår också
detsamma. Men han skulle på en vågsam färd
till en tagg bredvid Breithorn och kanske lorderna
ville följa med. Redan i morgon bittida tänkte
han ge sig af. Vore det inte intressant?
Morgondagen blef vacker, mycket vacker, strålande
vacker, och lorderna kunde vara tillbaka på ett
par dagar. Ett sådant tillfälle kanske aldrig mer
skulle erbjuda sig. Ville de gå ensamma?
Nåja, det var nog inte så lätt, men var det så
att lorderna önskade, kunde det nog gå for sig.
Fridolin Perren skulle gå klockan fem på
morgonen, och lorderna kunde ju gå en halftimme
efter, bara så långt att de sågo hvart han tog
vägen. Fick han inte lof att göra i ordning litet
matsäck åt dem? Några konserver och en flaska
bourgogne? Fridolin Perren behöfde inte alls
veta af att de gingo efter honom. Det föll af
sig själf. Men det var nödvändigt att lorderna
— jaja, det visste nog lorderna, men det var en
särdeles svår trakt att gå, just uppåt Breithornshållet.
Väldiga gletschersprickor — "långt till
botten, verkligen mycket långt till botten, mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
