Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och allt efter elden tynade, kröp denna
osynliga kvinna fram mot honom. Han tyckte ibland
han hörde henne hasa sig utefter golfvet. Då
kunde han bli rädd och rusade upp och kastade
mer ved på elden, så det steg ett fyrverkeri af
gnistor upp i skorstenen.
Ett par år hade han en hund af obestämd ras.
Vid honom talade han, med honom delade han
kaffet och margarinbrödet. Men en dag, när de
voro ute på banan tillsammans, tog tåget hunden,
och så var den sagan slut.
Hjälte blef ensam igen.
Hans resonnemang med sig själf daterade sig
från den tiden.
Han var van vid att tala med hunden.
Ibland stannade visserligen banmästarn eller
också någon af de angränsande banvakterna och
pratade bort en stund med honom, men Hjälte
blef tystare och tystare mot andra.
Han kände liksom hur tankarne gingo trögare
i hufvudet, hur orden kommo långsammare öfver
läpparna och hur allting stelnade i det enda
ordet, plikt.
Och den gjorde han till det yttersta.
Var det snöstorm eller fruktade man frostknölar,
nog passade han sin bandel.
I straff journalen fanns ingen anteckning om
honom, och banbefälet hänvisade alltid till 7393
Hjälte såsom idealet for en banvakt. — — —
Hjälte smålog och slöt ögonen, där han satt
på trallan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
