Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bäst de inte fick tid att besinna sig. Jag blötte dem
litet på skallarna över en vak, läste "i Faderns och
Sonens namn", hängde de små korsen, som fanns kvar
efter missionärerna, om halsen på dem och befallde
att de skulle hålla den där dräpta missionären för
martyr och be för honom, och så visade jag dem hans
grav.
— Och de bad?
— Jaa då.
— Men de kunde väl inga kristna böner, eller lärde
ni dem kanske?
— Nej, jag hade inte tid till att undervisa dem, för
jag såg att det var tid för mig att fly, men jag sa:
Bed som ni har brukat be hittills, men understå er inte
att nämna Allahs namn, utan säg Jesus Kristus i
stället. På det viset antog de den kristna bekännelsen.
— Men hur kunde ni med era fördärvade fötter
rymma från de där nya kristna och hur botade ni er?
— Jag hittade ett frätande pulver i den där lådan.
Det var ett pulver som alldeles brände sönder köttet,
när man lade på det. Och jag lade på det och låtsades
att jag var sjuk, och sen låg jag under filtarna i två
veckor och det där frätpulvret frätte hål på hela
fotsulorna, och allt taglet som tatarerna hade strött i
för tio år sen det bulnade ut. Sen läktes såren fort,
men det låtsades jag inte om, utan jag låtsades bli
ännu sämre och befallde kvinnfolk och gamlingar att
de skulle be för mig allt vad de nånsin förmådde, för
jag skulle till att dö, sa jag. Och så ålade jag dem
fasta som en sorts kyrkobot, och på tre dar förbjöd
jag dem att lämna jurtorna, och för att skrämma dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
