Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja var så nådig och hjälp mig du då, sa jag. Jag
skall ge dig ett par gamla varma vantar för det, de
kommer att bli dig till nytta, när du skall ringa
vintertid.
— Ja, tack skall du ha, sa han.
Och jag gav honom vantarna och han bar till mig en
gammal kyrkdörr från klockstapeln, där aposteln
Petrus var avmålad med nycklarna till det himmelska
riket i handen.
— Se där har du, sa han, och det viktigaste av
alltihop är nycklarna. Stäng bara om dig med den dörren,
så kommer ingen in till dig.
Jag hade så när bugat mig till hans fötter i glädjen,
och jag tänkte: Vad skall det tjäna till att jag sätter
för den där dörren och sen tar bort den, det är bättre
jag sätter in den ordentligt, så att den blir mitt skydd
för jämnan. Och så tog jag och satte den på stadiga
gångjärn, och för säkerhets skull försåg jag den också
med tung löpsten, och allt det där styrde jag med i all
tysthet. På kvällen var det färdigt och när natten kom
lade jag mig att sova. Men kan ni tänka er — det
började sucka igen! Jag ville inte tro mina öron först,
men joo då, det suckade som förut, och inte nog med
det, det knuffade på dörren. På den gamla dörren
hade det varit lås invändigt, men på den här hade jag
inte satt något lås, eftersom jag litade så på dess
helighet, och inte hade jag haft tid heller. Han knuffade tag
på tag och hårdare för var gång, och till sist fick jag
se liksom ett huvud sticka in, men dörren löpte och
slog igen med den värsta skräll. Han for baklänges,
det märktes han fått sig en törn, men om ett litet tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
