Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Louise kunde således inte samtala med Anna
när som helst. Hon försökte ringa upp henne
utifrån, men träffade henne inte. Hon skrev en
biljett till henne, men fick intet svar.
Det gick flera veckor, innan Anna åter
visade sig hos amiralen. Då hon ändtligen kom,
var hon så förändrad, att Louise blev riktigt
rädd. Hennes ögon hade mist hela sitt glada
uttryck och sågo trötta och utvakade ut med
svarta ränder inunder. Hennes friska färg hade
bleknat, och till och med hennes gång var sig
inte lik. Hon, som alltid gick så lätt, som om
hon i nästa ögonblick skulle kunnat flyga, kom
nu med trötta steg uppför trädgårdsgången, där
Louise stod och planterade lövkojor i en rabatt.
Hon sprang emot henne och omfamnade
henne. »Kommer du äntligen!» sade hon. »Jag
har längtat så mycket efter dig!»
De gingo hand i hand och satte sig i
ber-såen, där det började bli grönt. Solen sken in
mellan grenarna, auriklarna utanför i rabatterna
doftade sött, och en liten fågel kom hoppande
tätt intill dem, lade huvudet på sned och såg
opp, som om den ville säga: »Vad kan ni två
ha för hemligheter? Det skulle vara roligt att
veta!»
— 143 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
